Svaren har kommit!

Det där med att Gant slänger sig in mot mitten har jag ju fått många råd om. Och minst sagt blivit förvirrad. Allt från att orsaken är att han inte driver ordentligt till att hans kropp inte pallar...
Samtidigt som vi är glada för alla tips och råd så hamnar vi ibland i ett läge där vi varken vet ut eller in. Vi gick på egen känsla och tog till osd råden om att hans starka sida, vänster, är orsaken. Så med de verktyg vi fick med tipset började vi jobba med svaga sidan. Och gissa om det givit resultat!

Redan efter en vecka kan vi se stora skillnader. Nu testar han bara någon gång i början av travarbetet med att ta sig inåt. Efter förhållning på ytter och tydlig hjälpgivning med inner skänkel ger han efter direkt. Inget bråk- bara härliga, roliga och givande träningspass ☺

Så nu tror vi oss ha svaren på varför det blivit så här och hur vi kommer på rätt väg igen!

Lättare träningspass

Efter att ha fått bra tips på hur vi ska kunna jobba med Gants förkärlek att dra sig mot mitten i vänster varv testades det idag.
Gant är stark som en oxe i vänstersidan medan höger är lite mer som jag, svag och ledlös, haha 😊.
Bland annat så ökar vi kontakten på yttertygeln i vänster varv samtidigt som innertygeln höjs och inner skänkel driver inåt, bort från favorit- mitten. Serpentiner, bågar och päronformade serpentiner gör vi massor av för att mjuka upp och lösgöra. Idag gick det riktigt bra och ingenting känns bättre än att få ställa in sin häst i boxen efter ett bra ridpass, höra honom mumsa på fodret och ta emot det gos han erbjuder mellan tuggorna. Älskade Gant.

Beräkna foderstat

Redan nu funderar jag över hur jag ska bygga foderstaten för Gant efter flytten till nytt stall. Inväntar såklart analysen på hö/hösilage som gjorts men har fått en hint om värdena vilket gör att funderingarna drar igång.  Någonstans känner jag "back to basics" och med det menar jag att jag vill undvika kraftfoder så långt det är möjligt. Och varför vill jag det? Marknaden svämmar över av diverse tillskott till höger och vänster men är det verkligen nödvändigt? Kan man få ihop en fullgod foderstat utan 3000 olika små burkar med tillskott tycker jag att det verkar vettigare.
Trångsynt? Ja, kanske det, men å andra sidan kör jag tillskott av hackad lusern idag då vallfodret har lågt proteininnehåll. Vallfodret styr i min värld.

Inget lätt beslut

Jag har verkligen tyckt om det stall vi hyr plats i idag. Hjälpsamma personer med glatt lynne har funnits omkring och stallägaren har ställt upp så fort det varit något. Men nu är det dags för oss att flytta. Beslutet var inte lätt men flera faktorer vägdes in och jag hoppas och tror att det blir bra.
Alla för- och nackdelar med gamla och nya stallen besparar jag er.

Däremot kan jag säga att det blir lättare för oss nu att delta i träningar, till nya stallet kommer det regelbundet ut tränare i både dressyr och hoppning som tar sig an alla, från blåbär till proffs.

Flytten är planerad till första maj.

Less, ledsen, frustrerad och orolig

Upplyftande rubrik, eller hur?
Gant var så ofräsch i kroppen idag att ridning var uteslutet. Det första jag la märke till när jag pysslade om honom, inför vad jag då trodde; ridpasset, var ett ytligt sår på kotan vänster bak. Jag gjorde rent såret och han var lite varm i området men visade ingen ömhet. Ok, planen ändrades till longering för att jag skulle se honom i rörelse.

Vi gick några varv runt fyrkantsspåret innan longeringen började och Gant verkade trött och hängig. Det fanns ingen "go" i honom. Jag startade longeringen och skritten gick bra men han var seeeeg, övergång till trav och han var ytterst ovillig. Ingen motor och det såg ut som om han inte orkade få upp frampartiet.

Blä och piss. Inte IGEN! Gant har varit hos oss i ett år nu och det känns så förbannat hopplöst att inte komma någonstans!  "Sätt upp mål för dig och din häst" kan man läsa i varenda tidning med hästinriktning. Tjena, säger jag.
Hur många gånger har jag inte haft mål? Samma dessutom, men vi kommer aldrig i närheten för att det är skador till höger och vänster. Hela tiden. Och nej, Gant är inget gosedjur. Han behöver tränas för att må bra!

Konsulterade osteopaten och hon kommer ut under nästa vecka för att kolla igenom Gant. Igen. Såklart kan hans ovilja bero på skadan på vänster fram för några veckor sedan men så här nere och ovillig har han inte varit tidigare.

Jag  väljer att inte bryta ihop och dö. För jag har en plan, mer om den senare...

Från pinsamt till grymt!

Igår var en sån där dag man bara vill glömma. Började värma upp Gant som gick fint i skritten. Traven var näst på tur och då kom ett av stona in i ridhuset. Hon är inte ny på något sätt och de "känner" varandra ganska väl sen tidigare. Gant slängtravade med skallen i två lägen. Antingen glodde han efter stoet eller letade stjärnbilder i ridhustaket.  Jag gjorde det mesta i min makt för att få honom lösgjord men inget hjälpte. När sedan ytterligare en häst, okänd som for runt som en vettvilling i longeringen, äntrade banan var det liksom kört.

Gant kastade sig hela tiden in mot mitten av ridhuset på långsidorna, omöjlig att ens styra. Och så kom den där känslan. Jag kan inte rida min häst, kan man inte få pållen att ens hålla sig på fyrkantsspåret kan man ju lika gärna kasta in handduken. Eller hur? Hur värdelös får man bli?

Men någonstans tar envisheten över för mig. Gant har roat sig en tid med att försöka kasta sig in mot mitten och nu jädrar får det vara slut! Och skallen i taket med sänkt rygg bidrar ju inte ett dugg till att bygga de muskler han behöver. Dags att byta taktik alltså.

Jag gillar verkligen inte att använda vare sig hjälptyglar eller spö. Dock får jag inse att en hjälptygel av typen "gummisnodd" som inte på något sätt låser hästen faktiskt KAN vara en hjälp att visa Gant vägen till en ganska nice form.
Efter dagens uppvärmning åkte den på och han fick arbeta i trav med den. Den var såpass löst inspänd att när han gick i önskad form (strax framför lod) var slapp.  Han kom igång riktigt fint med bakbenen och arbetade bra med överlinjen.  Däremot försvann knappast hans vilja att dra in till mitten och det är här dressyrspöet kommer in i bilden. Varje gång han visade minsta lilla tecken på att dra in så petade jag till honom lätt med spöet på baken. Gant är en känslig individ så det räcker med att bara låta det snudda vid honom för att han ska tänka till. Efter några varv trillade poletten ner totalt och resten av ridpasset höll han sig på spåret. Han tänkte vända in ett par gånger men då räckte en förhållning på ytter tygeln och ett "nej".

Hjälptyglar åkte av för att det var dags för galopp och då vill vi inte ha honom inspänd. Gant fortsatte trava på i fin form även fast hjälptyglarna var bortplockade. I galoppen skötte han sig nu exemplariskt. Inte en tillstymmelse till backut-sparkar eller bockningar och han valde själv att behålla sin fina form!

Ser fram emot morgondagens träning 😊

Motion och aktivitet

Nu har vi kommit så långt efter senaste skadan att det blivit dags för galopp. Jo, tjena! Gant uppskattade det så mycket att han var alldeles tvungen att sparka bakut av glädje. Gång på gång. Jag satt på läktaren med min ömmande rygg och det är ju tur att lillmatte är tuff och inte låter sig skrämmas av lite luftakrobatik.
Gant verkar ha en hel del energi till övers och träningen kommer att läggas upp därefter. Efter skadan har han gått i skritt och trav 3-4 ggr per vecka och det märks tydligt att det inte är tillräckligt.
Nu tar jag kväll och funderar ut ett upplägg på träning som jag tror kommer passa Herr Piggheten Själv.

Mocka hage med frusen skit = smart

Igår fick jag för mig att göra en insats och mocka hagen. Det gick ju jättebra ända tills jag insåg att det faktiskt bara var de översta centimetrarna som lyckats tina. Men tro nu inte att lite frusen hästskit stoppar mig. Nehej då! Jag tog bara i ännu mer och kände mig rätt nöjd när iallafall ytan vid grinden såg hyfsad ut.

Jag kan tala om att jag nu inte alls är särskilt nöjd. Vaknade med lite molande värk i ländryggen och runt lunchtid fick jag känna att jag lever. Det blir fortfarande värre och nu sitter jag i soffan med ett plågat ansiktsuttryck och kommer inte härifrån utan hjälp av min kära sambo. Undrar just hur ont det kommer göra imorgon när jag ska studsa upp ur sängen.

Hagen blev ju lite bättre iallafall...