En lycklig kille

Nu när Gants mage stabiliserat sig igen släpptes han på fri tillgång fr o m idag. Nu är han så lycklig så ni anar inte! Hoppas nu att han kan lägga på sig en del under betesperioden också :) Han är smal och svår att fodra upp ordentligt pga hans känsliga mage. Fler av hans släktingar är också smala så jag antar att de har en ordentligt hög ämnesomsättning i släkten.

Ser redan fram emot att försöka fånga in honom imorgon. Han vill nog ogärna skiljas från sin mumsiga bal med hö...

Ju högre desto bättre!

Idag blev det lite oplanerat hoppning på träningen. Gant har ju inte hoppat särskilt mycket men verkar tycka att det är kul så vi hakade på några andra som byggt upp en liten bana. 50 cm bryr han sig inte om att hoppa, de kliver man ju bara över.
Efter att ändå försökt få honom att hoppa över de ledsnade jag och höjde. När vi kom upp på 70 cm var det plötsligt dags att ta ett riktigt språng. Nu är han ju som sagt väldigt lite tränad i hoppning så efter 2 fina språng över 70-kryss gav vi oss. Jädrar, den här lilla pållen kan hoppa också :)

Eftersom vi vill ut och vidga vyerna lite har vi just anmält oss till en hopptävling nästa helg. Planen är att vi ska ta oss in på banan iallafall ;) Kommer vi runt hela banan på höjden 50 cm återstår att se.

Dunderhonung för hästmagen

Eftersom Gants mage ballat ur och vägrat återgå till det normala trots jäst så har han nu fått en kur dunderhonung i form av Diarsanyl. Jädrar vad det hjälpte!! Redan under natten efter första dosen blev han mycket bättre, idag efter dos 2 såg det jättebra ut.
Hoppas nu att han kan tillgodogöra sig näringen i maten. Han är smal men har inte gått att fodra på eftersom allt gått igenom för fort. Får vi bara magen att funka innan det blir betessläpp så ska han förhoppningsvis kunna lägga på sig lite:)
Idag var han relativt pigg i ridningen, även om jag höll passet ganska kort. Hoppas det vänder nu!

Bortskämd? Lyxliv?

Ja, fina Gant var med i ett tidningsreportage häromdagen. Det handlade om det i Sverige relativt nya fenomenet "hästdumpning", vilket går ut på att man helt enkelt lämpar av sin häst i någon annans hage och sedan gör sig oanträffbar. Somliga hävdar att det är ett bra och skonsamt sätt att bli av med sin oönskade häst på. Jag menar att det är helt ofattbart korkat och oansvarigt.

Om hagen är tom; vem tror man ska ta hand om den oönskade pållen? Se till att den har mat och vatten, tak över huvudet i regn och snö, storm och gassande sol? Vem ska se till att hästen skos, blir vaccinerad och tas till veterinär om det behövs?

Om hagen är bebodd; jättekul om det är en hingst eller två man släpper in med ston. Lika kul kan det bli om hästarna får för sig att göra upp om rangordningen. Erfarenheten säger mig att det tyvärr inte alltid går bra.

Om man skaffar sig ett djur har man ansvar. (Ni såg punkten.)

I reportaget kan man läsa att Gant numera lever något som i det närmaste påminner om lyxliv och kanske till och med är lite bortskämd. Och tacka fan för det, han är en helt underbar och fantastisk individ! Han vill alltid göra sitt bästa, han lyfter sina hovar i tur och ordning utan att man ens behöver röra benen på honom när man ska kratsa hans hovar. Han njuter av att bli borstad och myst med, han visar att han uppskattar vår närvaro. Den dagen Gant klev in i våra liv blev vi rika på riktigt. Vi är de som lever lyxliv och är bortskämda.

Kärlek...

Jag har varit på resa i tre dagar så lillmatte och allergiska husse har tagit hand om Gant. När jag kom upp till honom idag var det kärlek...
Han lyfte huvudet från marken och vi fick syn på varandra, jag såg säkert hur fånig ut som helst (smilet var uppe vid öronen och nästan att det fanns en liten tår i ögat) och Gant kom framfarandes. Sen blev vi ståendes en bra stund och bara gosade och mös. Helt fantastisk känsla! Det är ju vi som väljer djur, de har bara att rätta sig efter vart och hos vem de hamnar. Med det i åtanke värmde det rejält i hjärtat idag när Gant tydligt visade att han gillar min närvaro <3

Uteritt i kvällssol

Ridturen i kväll var magisk. Efter att ha ryktat Gant i ungefär 40 min (lerinpackad...) gav vi oss av ut i naturen helt själva. Det var bara Gant, jag och en underbar kvällssol. Jag blev sen från jobbet och på väg till stallet kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Tänk vad pigg man plötsligt kan bli när man gör något man gillar. Att vi också kommit till den milstolpen där vi kan ge oss ut själva, utan "förkläde" i form av trygg ledarhäst, är väldigt skönt.
Jag gillar Gant. Jag gillar solen. Underbart!

Ser fram emot flera sena uteritter!

Planering och mål

Jaha, så vad gör man då för att komma tillbaka igen när lusten tagit vägen ifrån en? I mitt fall 2 saker.

1. bokat lektion. Nu behöver jag peppning! 
2.  jag planerar och sätter mål. Just nu inspireras jag av Jens Fredricsons bok "Utbildning av den unga hästen". 

Efter att snabbt ha konstaterat att vi ligger efter tänkt tidsplan känner jag mig nöjd! Varför? Jo, för att jag inte tror att ett visst tidsschema kan gälla alla hästar och ryttare. Det som betyder allra mest för mig är att Gant utvecklas till en trygg och nöjd häst. Jag tänker inte pressa på för att klara något test, det är inte därför han är hos mig. Skulle vi ta oss en bit inom någon gren - kul! Men det är inte målet. Här är det han som regerar. Han sätter gränserna. Om han (eller jag) inte tar oss till tävlingsbanorna så är det så. Men som jag konstaterat tidigare har han ett väääldigt fint steg och hans dressyrtalang vore fel att bara skita i.

Nä, nu åker den irriterande och självpådragna offerkoftan av. Det är inte synd om mig som inte kan rida min häst i fina hörnpasseringar. Jag ska lära mig att kommunicera med honom på det språk han förstår. Jag tänker inte ge upp.

När man tappar lusten

Ibland händer det där oundvikliga, att man bara tappar lusten. Just det drabbade mig idag. Gant är fantastiskt lättlärd och duktig, iallafall så länge vi arbetar med skolorna i skritt. Öppna, sluta, skänkelvikning och den fina halten sitter bra! Traven går sådär, han går relativt lätt i rätt form men han är svår att få runt i fina ridvägar. Han vill "klippa" hörnpasseringarna och smita ifrån de hela tiden. Såklart går det att baxa ut honom i hörnen men jag får arbeta bra nog för att få till det.
I galoppen funkar det ok och han söker sig framåt-nedåt efter ett tag. Däremot måste jag jobba på att få ihop och samla honom mer. Det är svårt!

Insikten om att man inte är världens högst rankade ryttare gör sig brutalt påmind emellanåt, eller vid varje ridpass faktiskt. Allt Gant gör (och inte) har med mig att göra.
Så hur tar jag oss vidare? Och vad vill jag egentligen uppnå?

Dags att boka en träning, tror jag.

Gant

Som se flesta vet har jag det väl förspänt om jag skulle känna för att göra reklam för pållen. Vad sägs om den här?:

Eller kanske den här i svart och rött som jag är så svag för...

Gick förbi en GANT- butik tidigare idag och reagerade på att jag tänkte ta upp mobilen och fota butiksloggan. Kanske dags att fundera över hur hästen påverkar en...
Och apropå det. Min mamma hade sagt till en bekant att "Ja, du. Den hästen är nog mer värd än sambon!"
Hrm....

Det stora foderkriget

Jag tycker att Gants mage och bitvis tufsiga, glanslösa päls kan må bra av lite foderjäst. Tji fick jag igår när han vägrat röra kvällsmaten. Han uppskattade den så till den milda grad att han lämnade en fin och relativt stor brun present i krubban. Den kunde matte ta hand om.

Många hästar älskar sin goda jäst så idag testade jag att ge honom lite direkt ur handen, då minsann var det gott! Nu har jag därför trappat upp min krigföring för att få honom att äta den med övrig mat. Jag kan ju inte bara slänga ner 2-3 dl pulver i krubban. När den intet ont anande Gant steppar fram till krubban ikväll önskar jag att jag kunde se honom. Mwohaha...jästen blandades med stor omsorg ned i det hackade strået och lades bredvid kraften i krubbban. Nu är det inte slemmigt och klistrigt så nu borde herr Kräsensopp kunna peta i sig det :)

Ska bli intressant att se hur det ser ut i krubban imorgon :)

Snart dags för bete!

De senaste dagarna har Gant ridits ovanligt mycket. Han och lillmatte har tydligen kommit på hur kul det är att busrida. Inte så att de flänger runt som galningar men det blir ju inte några skolor inlärda, precis...Fast, det är just det som är tjusningen med häst. Ibland vill man träna på och skapa resultat och ibland vill man bara vara, rida ut och strutta runt lite hur som helst. Jag tror att alla hästar mår bra av det, Gant mår iallafall toppen när han får upp lillmatte på ryggen som inte kräver så särskilt mycket av honom :)

Snar dags för bete och Gant har påbörjat sin invänjning till det kraftiga gräset. Idag fick han njuta i en av sommarhagarna en stund.

Favvo- tränset!

Jag älskar Gants nya träns! Det anatomiska nackstycket är toppen :)

Igår löshoppade vi Gant för första gången, han var SÅ duktig! Har en film som kommer upp här snart.

Nackstycke och löshoppning

Igår testade vi det nyinköpta tränset med anatomiska nackstycket. Jag tyckte det var topoen men Gant kunde inte brytt sig mindre. Eller, det kanske han gjorde, men det var ingenting som märktes. Känns ändå bra att ha något som fördelar trycket bättre och ger bra utrymme för öronen.

Imorgon planerar jag löshoppning för pållen, det ska bli superkul!!

Från 0 till hundra

I söndags var Gant piggare än någonsin. Han var iofs inte intresserad av att trava då heller eftersom han BARA var ute efter att galoppera! Jisses vilken skillnad det kan vara, från noll till hundra på en dag.
Veterinär var ut och då magen på honom är ok nu så ägnade vi oss åt tänderna istället. De två mjölktänderna i fram togs bort eftersom de satt lite illa till. Gant svarade bra på sederingen och när allt var över såg stackarn ut så här:

Efter en timme var han sig själv igen och fick gå ut i hagen.

Dagens ridpass gick jättebra, han var något trött men det har varit väldigt varmt här idag så det kan vi alltid skylla på ;)

Att lotsa sin häst genom ett spökhus

Den senaste tiden har Gant varit låg, lös i magen och allmänt energilös. Jag red ett lätt dressyrpass häromdagen och efter 20 min (varav 10 ren framskrittning) visade han att det räckte. Traven gick ok men galoppen som han i normalfallet älskar orkade han inte med. Efter några steg saktade han av. Tillslut stannade han faktiskt helt vilket han inte brukar göra.
Veterinär är bokad till måndag, dels för att jag misstänker infektion och dels för att han har två hörntänder i nederkäken som behöver raspas alt tas bort. Det är troligen tandväxling på gång men de gamla släpper inte taget utan pressas utåt mot insidan av läppen.

Jag skickade såklart in prover för maskkontroll och där var det helt rent. Skönt att maskarna inte invaderat honom iallafall.
Kraftfodret togs bort helt (nåja, han får 1/2 dl...)på veterinärs inrådan och nu smaskas det hö för fulla muggar. Magen börjar stabilisera sig så jag antar att han inte klarade mängden uppblött grov/lusern han fick tidigare. Det är ju lite lurigt med foder. Gant skulle behöva upp i vikt men jag får försöka introducera lusern i hackad stråform igen och se om det kan hjälpa. Den vanliga kraften kan han ju få i torrt format men jag skulle vilja öka mängden protein också. Klurigt.

Idag gav jag mig ut på en ridtur tillsammans med Gants nygamla hagkompis. Hon är 5 år hon också och inte särskilt van att ridas ut. Vi gav oss modigt iväg i blåsten på våra nippriga töntar som hittade spöken precis överallt. Gant fick gå först eftersom det i normalfallet så sturska stoet var ännu skrajare än Gant och bara vägrade ta täten. Imorgon har jag träninsvärk eftersom Gant gärna vill känna att man är med honom, vilket innebär att benen måste "krama" om honom ordentligt. Vi lyckades ta oss förbi inplastade höbalar där plasten vajade i vinden. Någon hade lite skämtsamt ställt ut julens bock av granris bredvid en gran och den var abnormt mordisk, tydligen. Vi red förbi en kucklade tupp, en stor skällande hund kom rusandes rakt emot oss och då blev Gant riktigt, riktigt rädd. Med all rätt. Som tur var satt hunden faktiskt fast i ett löpkoppel på tomten så den kom inte ända fram.
Någonstans mitt i allt detta kändes det som om vi red runt med två fegisar i ett katastrofalt läskigt spökhus. När man minst anade det poppade det upp något extremt farligt. Ganska kul på ett sätt men samtidigt måste det vara sjukt jobbigt att vara häst och inte kunna utvärdera farorna som vi människor kan. Och såklart ganska jobbigt att vara ryttare också. Alltid redo, liksom...