Jätteroligt att se att det är så många som kikar in på vår blogg! Lite märkligt bara med tanke på att det var flera månader sen den uppdaterades...Får mig att undra hur statistiken egentligen plockas fram. Jag menar, bara det att bloggen skrivs på svenska gör det lite underligt att så många från alla möjliga länder läser den. Statistik i all ära men hallå liksom 😂.
Skit samma, nu kör jag en uppdatering iallafall.
På söndag startar vi LB:1 i klubbmästerskap dressyr. Ska bli sjukligt kul! Har ju bara startat en pay and ride tidigare och då var det LC:1 med resultat 50 nånting %. Gant var vettskrämd för dressyrstaketet och galoppen hoppade vi över. Vi fick nån "ofrivillig halt" i protokollet och vid minst ett tillfälle var han på väg över staketet. Haha! Den ritten var en syn för gudarna! Jag garvade mig runt banan med en vettlöst skraj ponny under mig🤗.
Nu har vi kommit lite längre. I söndags var det programridning med dressyrstaket för tränare. Jag förväntade mig en lika vettskrämd ponny den här gången. Men nej. Gant lallade in på banan heeeelt utan att bry sig. Ibland blir man inte klok på hästar...
Så for vi iväg i enlighet med programmet. Inridning i trav med halt vid x. Underbar halt! Iväg i trav och ökad steglängd över diagonalen. Och jädrar vad bra DET gick! Fick massa beröm för både ökad steglängd och ökningarna som kommer senare i programmet, sjukt kul!
Galoppen däremot har en del kvar att önska. Gant har lärt sig att fatta galopp väldigt fint men avsaktningarna är fortfarande lite problematiska. Han faller gärna isär och blir otroligt stark i traven direkt efter. Svår att få tillbaka.
Men nu kör vi så det ryker! På söndag ska vi visa vad vi lärt oss hittills😊.
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
torsdag 7 december 2017
tisdag 29 augusti 2017
Helrenovering på sommarbetet
Nu var det säkert ett halvår sen jag uppdaterade den här stackars bloggen.
Gant rev upp ett djupt sår precis vid kotleden på försommaren. Det ledde till att hans viloperiod i sommar blev längre än planerat. Och det var nog precis vad han behövde för efter igångsättning har något hänt.
Efter en helrenovering på sommarbetet (där kroppen och huvudet fått vila) och två träningar för vår fantastiska tränare är det en helt annan häst. Förändringen är ofattbar.
Gant rev upp ett djupt sår precis vid kotleden på försommaren. Det ledde till att hans viloperiod i sommar blev längre än planerat. Och det var nog precis vad han behövde för efter igångsättning har något hänt.
Efter en helrenovering på sommarbetet (där kroppen och huvudet fått vila) och två träningar för vår fantastiska tränare är det en helt annan häst. Förändringen är ofattbar.
måndag 17 april 2017
När ridpasset är slut och tårarna rinner
Mycket har hänt sen sist. Har varit sjukt dålig på att uppdatera här men ibland måste man ju prioritera och det har varit en hektisk tid.
Under tiden som varit har jag fått inse ett och annat, beslutet jag tagit har inte varit helt lätt. Med en familj och ett heltidsjobb är 3 timmar i stallet varje dag ganska mycket tid. Gant har i regel en vilodag per vecka och ska inte stå fler dagar, han mår bra av att röra på sig! För familjens skull behöver jag mer tid hemma och eftersom Gant skulle må dåligt av att vila mer så har jag fått inse mina tidsmässiga begränsningar. Det betyder krasst att jag fått leta efter en medryttare, något jag aldrig trott jag skulle kunna ha. Gant har en fruktansvärt stor plats i mitt hjärta, att dela honom med en komplett främling har känts helt omöjligt och inte alls verklighetstroget.
Men om sanningen i vitögat säger mig att det är det bästa för honom, att jag hittar någon som kan hjälpa till att motionera honom när min tid inte räcker till, ja, då får jag liksom ge mig.
Eftersom jag främst tränar dressyr och lillmatte western letade jag efter någon som kunde och ville hjälpa till att utveckla Gant i hoppningen. Jag hade inte några jätteförväntningar när jag satte ut annonsen men jädrar vilka duktiga ryttare det finns där ute!
En ung vuxen person hörde av sig och var intresserad, hoppning var intresset och hon hade tävlat och tränat en del tidigare. Hon provred Gant vid ett tillfälle och då satte vi upp några hinder. Gant var vinglig och lite osäker (som han brukar vara i hoppningen...). Det avskräckte inte den blivande medryttaren, hon kom ut veckan efter också och hoppade. Redan gång två gick det mycket bättre! Vingligheten var i princip borta och de hoppade ca 60 cm jättefint! Hon är tuff och orädd, precis vad Gant behöver. Han måste bli vägledd av någon som tänker "vi ska över och det går bra" - för bara då vågar han lita på ryttaren. Jag själv har inte hoppat ordentligt sen jag var tonåring och dressyrtant som jag blivit tycker jag att hinder på 50 cm ser rent livsfarliga ut. Ingen bra kombo med mig och Gant alltså...
På fredag ska de vara med på hopplektion, ska bli sjukt intressant att höra hur det går. Gant har med andra ord fått en extramatte nu, en jätteduktig tjej som jag får lära mig att anförtro Gant åt någon dag i veckan.
Så vad hände med det avslutade ridpasset och tårarna?
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Antagligen är det så att bara en inbiten häst-idiot med känslorna utanpå kroppen kan förstå.
Dagens ridpass slutade i tårar. Jag hoppade av och skulle skritta av för hand, ridpasset hade varit så sjukligt bra. Gant dansade fram och vi börjar närma oss passage. Han är så otroligt arbetsvillig och heeeelt underbar i dressyren. När man väl hittar de knappar man behöver trycka på, när man på riktigt blir ett med hästen är känslan så ofattbar. Så ofattbar att jag av ren förundran och förälskelse inte kunde stoppa tårarna från att strömma nedför mina kinder.
Jag har undrat förr, undrar igen och kommer att undra flera tusen gånger till:
Vilken jävla idiot lämnade den här hästen åt sitt öde i en hage?
Under tiden som varit har jag fått inse ett och annat, beslutet jag tagit har inte varit helt lätt. Med en familj och ett heltidsjobb är 3 timmar i stallet varje dag ganska mycket tid. Gant har i regel en vilodag per vecka och ska inte stå fler dagar, han mår bra av att röra på sig! För familjens skull behöver jag mer tid hemma och eftersom Gant skulle må dåligt av att vila mer så har jag fått inse mina tidsmässiga begränsningar. Det betyder krasst att jag fått leta efter en medryttare, något jag aldrig trott jag skulle kunna ha. Gant har en fruktansvärt stor plats i mitt hjärta, att dela honom med en komplett främling har känts helt omöjligt och inte alls verklighetstroget.
Men om sanningen i vitögat säger mig att det är det bästa för honom, att jag hittar någon som kan hjälpa till att motionera honom när min tid inte räcker till, ja, då får jag liksom ge mig.
Eftersom jag främst tränar dressyr och lillmatte western letade jag efter någon som kunde och ville hjälpa till att utveckla Gant i hoppningen. Jag hade inte några jätteförväntningar när jag satte ut annonsen men jädrar vilka duktiga ryttare det finns där ute!
En ung vuxen person hörde av sig och var intresserad, hoppning var intresset och hon hade tävlat och tränat en del tidigare. Hon provred Gant vid ett tillfälle och då satte vi upp några hinder. Gant var vinglig och lite osäker (som han brukar vara i hoppningen...). Det avskräckte inte den blivande medryttaren, hon kom ut veckan efter också och hoppade. Redan gång två gick det mycket bättre! Vingligheten var i princip borta och de hoppade ca 60 cm jättefint! Hon är tuff och orädd, precis vad Gant behöver. Han måste bli vägledd av någon som tänker "vi ska över och det går bra" - för bara då vågar han lita på ryttaren. Jag själv har inte hoppat ordentligt sen jag var tonåring och dressyrtant som jag blivit tycker jag att hinder på 50 cm ser rent livsfarliga ut. Ingen bra kombo med mig och Gant alltså...
På fredag ska de vara med på hopplektion, ska bli sjukt intressant att höra hur det går. Gant har med andra ord fått en extramatte nu, en jätteduktig tjej som jag får lära mig att anförtro Gant åt någon dag i veckan.
Så vad hände med det avslutade ridpasset och tårarna?
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Antagligen är det så att bara en inbiten häst-idiot med känslorna utanpå kroppen kan förstå.
Dagens ridpass slutade i tårar. Jag hoppade av och skulle skritta av för hand, ridpasset hade varit så sjukligt bra. Gant dansade fram och vi börjar närma oss passage. Han är så otroligt arbetsvillig och heeeelt underbar i dressyren. När man väl hittar de knappar man behöver trycka på, när man på riktigt blir ett med hästen är känslan så ofattbar. Så ofattbar att jag av ren förundran och förälskelse inte kunde stoppa tårarna från att strömma nedför mina kinder.
Jag har undrat förr, undrar igen och kommer att undra flera tusen gånger till:
Vilken jävla idiot lämnade den här hästen åt sitt öde i en hage?
söndag 19 mars 2017
Löshoppning
Så var det dags för lite söndags- löshoppning igen. Någonting hade Gant lärt sig sen sist, det gick mycket bättre den här gången. I början var han inte så imponerad men när han väl taggade till flög han fint över en oxer på dryga metern. Hade med mig sambon som fotograf så bilder kommer under nästa vecka!
Gant kämpar fortfarande med avstånden, han kommer fel och istället för att rätta sig så river han ibland. Lite slarvig och hemskt oömma hovar😲, han bryr sig liksom inte riktigt...
Det har blivit omflytt av några hästar i stallet vilket resulterade i att Gant inte längre hade någon granne, och knappt såg någon annan häst heller för den delen. Så då fick även han byta box. Taktiska matte, som inte ser fram emot ihopsläpp av de fyra valackerna på sommarbete, valde en plats bredvid en av de grabbarna han inte "känner" sen tidigare. Det blev pip, skrik, sparkar i box väggen och den stora vita grannen reste sig några gånger så jag trodde skiljeväggen skulle braka ihop. För ett ögonblick tänkte jag backa ur och ställa tillbaka Gant i sin gamla box. Men jag vet att han vill ha en granne, han är så social att han inte mår bra annars så jag höll ut.
Efter en timme visade sig de båda gilla varandra rätt bra, stora vita skickade Gant i ansiktet upprepade gånger och tillslut - efter en massa flirtade och gosande- vände en vansinnigt trött Gant baken till och slumrade.
Gant kämpar fortfarande med avstånden, han kommer fel och istället för att rätta sig så river han ibland. Lite slarvig och hemskt oömma hovar😲, han bryr sig liksom inte riktigt...
Det har blivit omflytt av några hästar i stallet vilket resulterade i att Gant inte längre hade någon granne, och knappt såg någon annan häst heller för den delen. Så då fick även han byta box. Taktiska matte, som inte ser fram emot ihopsläpp av de fyra valackerna på sommarbete, valde en plats bredvid en av de grabbarna han inte "känner" sen tidigare. Det blev pip, skrik, sparkar i box väggen och den stora vita grannen reste sig några gånger så jag trodde skiljeväggen skulle braka ihop. För ett ögonblick tänkte jag backa ur och ställa tillbaka Gant i sin gamla box. Men jag vet att han vill ha en granne, han är så social att han inte mår bra annars så jag höll ut.
Efter en timme visade sig de båda gilla varandra rätt bra, stora vita skickade Gant i ansiktet upprepade gånger och tillslut - efter en massa flirtade och gosande- vände en vansinnigt trött Gant baken till och slumrade.
torsdag 16 mars 2017
Allsidig träning för hästen
Vi har nog alla hört det förut. Hästar behöver, precis som vi människor, allsidig träning. Och det kan vi nog skryta med att Gant får iallafall. Jag kör ju mest dressyr, både jag och dottern hoppar ibland (löshoppning är dessutom på gång igen i slutet av veckan) och nu har lillmatte äntligen hittat en passande westernsadel. Det betyder att Gant får allsidig träning samtidigt som både lillmatte och jag får göra det vi gillar bäst.
Att Gant är en nyfiken, läraktig ponny som gillar att jobba gör honom till en utmärkt "allroundare". Även om min tid i sadeln minimeras nu när westernsadeln gjort intrång i vårt liv så är det glädjande att se de båda "ungdomarna" - Gant och hans lillmatte - bara släppa loss och ha kul. Det är ju ändå det ridning handlar om...😊
Att Gant är en nyfiken, läraktig ponny som gillar att jobba gör honom till en utmärkt "allroundare". Även om min tid i sadeln minimeras nu när westernsadeln gjort intrång i vårt liv så är det glädjande att se de båda "ungdomarna" - Gant och hans lillmatte - bara släppa loss och ha kul. Det är ju ändå det ridning handlar om...😊
måndag 13 mars 2017
Dödsritten
SHV Gant om sin första start i dressyr:
Ryttaren på min rygg manar mig fram, hon tycker att vi ska trava. Det är ovanligt trångt i ridhuset. Vi är fem som försöker parera mellan varandra utan att komma för nära medan en häst längre bort har en stor yta alldeles för sig själv. Bara det är ovanligt och underligt och jag börjar känna mig lite osäker.
Sen skiljs jag från gruppen. Blir uppmanad att gå in i en inhägnad jag aldrig tidigare sett. Vita, låga staket ska hålla mig på plats och det står ovanligt stora koner längs banan med någon markering. På ena kortsidan står ett bord, bakom det sitter en av de som brukar leda mig in och ut i hagen och en ung människa jag ser ibland. Jag vet att hon pratat med mig vid några tillfällen och hon verkar helt okej. En rätt snäll person. Nu sitter de båda där och försöker prata lugnande med mig samtidigt som ryttaren stryker mig över halsen. Ändå oroar situationen ganska mycket vid det här laget. Inget gott kan komma av det här, jag känner mig instängd och övergiven. Jag vill fly.
De instinker som under tusental år rotat sig i mina blodslinjer kan inte trängas undan. Hjärtat slår hårt och jag försöker slå mig fri. Min kropp blir spänd och musklerna stelnar, jag darrar och slår upp huvudet. Vill tillbaka till de andra, min tillfälliga flock och jag försöker trava iväg men hålls tillbaka. Människorna pratar om piaff och om att det tydligen inte ingår i dagens program.
Tillslut släpps jag fram i trav och vi börjar röra oss längs staketet, jag ser min chans att ta mig tillbaka. Plötsligt styrs jag bort igen, rakt emot de två personerna som sitter vid bordet men jag börjar återfå kontrollen över min kropp och kan slappna av, åtminstone lite. Vi travar vidare över banan och saktar av till skritt längs kortsidan. Den kortsida där mina likar finns. Jag ser min chans och stannar, vänder mig mot flocken och ska just ta mig över det låga staketet när jag väcks ur mina tankar. Det gick inte den här gången heller. Ryttaren pratar med en av personerna bakom bordet, ropar något om att "det här måste ge sjukt höga stilpoäng" och sen styr hon mig tillbaka in på banan. Vi galopperar och travar, vi gör halt och stannar till inför personerna bakom bordet. Sen får jag en hel massa beröm av min ryttare, hon klappar och stryker. Hon säger att jag är duktig och bra.
Kanske var jag duktig och bra. Men för mig var det en dödsritt.
Ryttaren på min rygg manar mig fram, hon tycker att vi ska trava. Det är ovanligt trångt i ridhuset. Vi är fem som försöker parera mellan varandra utan att komma för nära medan en häst längre bort har en stor yta alldeles för sig själv. Bara det är ovanligt och underligt och jag börjar känna mig lite osäker.
Sen skiljs jag från gruppen. Blir uppmanad att gå in i en inhägnad jag aldrig tidigare sett. Vita, låga staket ska hålla mig på plats och det står ovanligt stora koner längs banan med någon markering. På ena kortsidan står ett bord, bakom det sitter en av de som brukar leda mig in och ut i hagen och en ung människa jag ser ibland. Jag vet att hon pratat med mig vid några tillfällen och hon verkar helt okej. En rätt snäll person. Nu sitter de båda där och försöker prata lugnande med mig samtidigt som ryttaren stryker mig över halsen. Ändå oroar situationen ganska mycket vid det här laget. Inget gott kan komma av det här, jag känner mig instängd och övergiven. Jag vill fly.
De instinker som under tusental år rotat sig i mina blodslinjer kan inte trängas undan. Hjärtat slår hårt och jag försöker slå mig fri. Min kropp blir spänd och musklerna stelnar, jag darrar och slår upp huvudet. Vill tillbaka till de andra, min tillfälliga flock och jag försöker trava iväg men hålls tillbaka. Människorna pratar om piaff och om att det tydligen inte ingår i dagens program.
Tillslut släpps jag fram i trav och vi börjar röra oss längs staketet, jag ser min chans att ta mig tillbaka. Plötsligt styrs jag bort igen, rakt emot de två personerna som sitter vid bordet men jag börjar återfå kontrollen över min kropp och kan slappna av, åtminstone lite. Vi travar vidare över banan och saktar av till skritt längs kortsidan. Den kortsida där mina likar finns. Jag ser min chans och stannar, vänder mig mot flocken och ska just ta mig över det låga staketet när jag väcks ur mina tankar. Det gick inte den här gången heller. Ryttaren pratar med en av personerna bakom bordet, ropar något om att "det här måste ge sjukt höga stilpoäng" och sen styr hon mig tillbaka in på banan. Vi galopperar och travar, vi gör halt och stannar till inför personerna bakom bordet. Sen får jag en hel massa beröm av min ryttare, hon klappar och stryker. Hon säger att jag är duktig och bra.
Kanske var jag duktig och bra. Men för mig var det en dödsritt.
torsdag 9 mars 2017
Det är inte alltid bara bettet...
Senaste dagarna har vår slutspurts-träning till söndagens pay and ride gått ganska bra. Vi har efter mycket letande och testande hittat det bett som Gant vågar söka stöd på ordentligt. Det visade sig att hans oledade bett med fasta ringar är det han föredrar. Men det ska vara lindat med bett-tejp!
Sen vi började med latextejpen på bettet vågar han söka stöd och skummar förnöjt. Jag vill egentligen hålla allt så enkelt och "rent" som möjligt men om nu pålle älskar sin tejp, ja då får han ha den.
Han har gjort stora framsteg men trixar nu lite med huvudet i ridningen då han letar efter en bra position. Men det är skit samma, det får han gärna klura över så länge de viktiga bakbenen driver på!
Sen vi började med latextejpen på bettet vågar han söka stöd och skummar förnöjt. Jag vill egentligen hålla allt så enkelt och "rent" som möjligt men om nu pålle älskar sin tejp, ja då får han ha den.
Han har gjort stora framsteg men trixar nu lite med huvudet i ridningen då han letar efter en bra position. Men det är skit samma, det får han gärna klura över så länge de viktiga bakbenen driver på!
lördag 4 mars 2017
Nu händer det!
Vilken jävla känsla...! Idag fattade jag varför instruktören tyckte Gant var riktigt bekväm att sitta ned på i traven. Nu vet jag äntligen, äntligen hur jag ska jobba honom korrekt. Det har tagit typ 2 år, dock med två rejäla skadeperioder emellan, att komma hit.
Efter uppvärmning körde vi igång med trav på spåret och med växelvis vändning rätt över ridbanan. I mitten på "rätt över" arbetade vi med tempoökning för att få känslan av att Gant verkligen ville ut i det nya varvet. Han reagerar bra på framåtdrivande hjälper som tur är så det var inga problem.
Sen jobbade vi på med traven och att få igång den så väldans viktiga bakkärran. För det är så att den sanningen är helt sann. Utan att hästen verkligen vill framåt och att man som ryttare får känslan av att hästen tänker "matte/husse varför får jag inte springa fortare?" så GÅR det inte att få hästen att jobba i en ärlig form. Och det är just här vi gjort ett stort misstag. Trots tidigare tränare/instruktörer (säger inte att de varit dåliga, bara det att vi kanske aldrig förstod varandra) så har vi inte hittat rätt med den hjälp vi behöver förrens nu.
Så med baken igång lekte vi oss igenom passet med volter och avsaktningar trav- skritt. Galoppfattningarna gick över förväntan men då Gant har en STOR galopp har vi en del kvar att jobba med. Men den kommer med styrkan som en bra trav ger😊
Kanske kan en instruktör vara så fasansfullt duktig att det räcker att se ekipaget för att förstå
vad de kämpar med men den framgång jag och Gant har just nu vill jag med säkerhet säga kommer från att instruktören jag rider för även ridit ett helt pass själv på Gant. Hon vet hur han reagerar, hon förstår vilka knappar jag behöver trycka på, hon vet vad jag gör fel och hon lär mig hur jag ska göra rätt enligt de förutsättningar som jag och Gant har tillsammans. Det är vår framgång.
Lillgrabben var rätt trött efter dagens pass:
Jag är alltid lycklig när jag åker ifrån Gant och stallet oavsett hur det gått i ridningen. Men idag satt jag i bilen nästintill tårögd på vägen hem. Idag förstod vi varandra.
Efter uppvärmning körde vi igång med trav på spåret och med växelvis vändning rätt över ridbanan. I mitten på "rätt över" arbetade vi med tempoökning för att få känslan av att Gant verkligen ville ut i det nya varvet. Han reagerar bra på framåtdrivande hjälper som tur är så det var inga problem.
Sen jobbade vi på med traven och att få igång den så väldans viktiga bakkärran. För det är så att den sanningen är helt sann. Utan att hästen verkligen vill framåt och att man som ryttare får känslan av att hästen tänker "matte/husse varför får jag inte springa fortare?" så GÅR det inte att få hästen att jobba i en ärlig form. Och det är just här vi gjort ett stort misstag. Trots tidigare tränare/instruktörer (säger inte att de varit dåliga, bara det att vi kanske aldrig förstod varandra) så har vi inte hittat rätt med den hjälp vi behöver förrens nu.
Så med baken igång lekte vi oss igenom passet med volter och avsaktningar trav- skritt. Galoppfattningarna gick över förväntan men då Gant har en STOR galopp har vi en del kvar att jobba med. Men den kommer med styrkan som en bra trav ger😊
Kanske kan en instruktör vara så fasansfullt duktig att det räcker att se ekipaget för att förstå
vad de kämpar med men den framgång jag och Gant har just nu vill jag med säkerhet säga kommer från att instruktören jag rider för även ridit ett helt pass själv på Gant. Hon vet hur han reagerar, hon förstår vilka knappar jag behöver trycka på, hon vet vad jag gör fel och hon lär mig hur jag ska göra rätt enligt de förutsättningar som jag och Gant har tillsammans. Det är vår framgång.
Lillgrabben var rätt trött efter dagens pass:
Jag är alltid lycklig när jag åker ifrån Gant och stallet oavsett hur det gått i ridningen. Men idag satt jag i bilen nästintill tårögd på vägen hem. Idag förstod vi varandra.
torsdag 2 mars 2017
Fan för att sitta ned i traven
Gant är riktigt bekväm att sitta ner i traven på...
Det sa tränaren som red honom för någon vecka sen. Jag tvivlar tyvärr starkt på att det faktiskt var min häst hon red, trots att jag såg hela turisten med egna ögon.
Bekväm?! Nej du, tack. Här är det ingen bekväm nedsättning det ska ni veta. Jag testar det mesta, korrigerar min kropp och känner efter att sittbenen belastas lika på båda sidor. Jag skippar stigbyglarna och försöker slappna av och komma ned i sadeln utan att insidan på låren ska "rädda mig kvar". Men va fan, inget hjälper. Jag skumpar runt och ser nog ut som jag känner mig...första ridlektioner, eller...
Suck, suck, suck. Med andra pay and ride som närmar sig med stormsteg har jag redan insett att vi nog tyvärr får skippa LB:1 och gå ner till LC:1 istället. Anledningen är att Gant strular i galoppfattningar och att få till en fattning EXAKT vid en viss punkt kan vi glömma. I LC:1 är kraven mindre och eftersom han aldrig ens sett ett dressyrstaket och är känslig o nervig så kan det vara utmaning nog att ens ta oss igenom det enklaste programmet.
Imorgon rider jag lektion för samma tränare som red honom tidigare. Hon är rätt benhård så jag ser redan fram emot en ljuvlig träningsvärk både lördag och söndag.
Det sa tränaren som red honom för någon vecka sen. Jag tvivlar tyvärr starkt på att det faktiskt var min häst hon red, trots att jag såg hela turisten med egna ögon.
Bekväm?! Nej du, tack. Här är det ingen bekväm nedsättning det ska ni veta. Jag testar det mesta, korrigerar min kropp och känner efter att sittbenen belastas lika på båda sidor. Jag skippar stigbyglarna och försöker slappna av och komma ned i sadeln utan att insidan på låren ska "rädda mig kvar". Men va fan, inget hjälper. Jag skumpar runt och ser nog ut som jag känner mig...första ridlektioner, eller...
Suck, suck, suck. Med andra pay and ride som närmar sig med stormsteg har jag redan insett att vi nog tyvärr får skippa LB:1 och gå ner till LC:1 istället. Anledningen är att Gant strular i galoppfattningar och att få till en fattning EXAKT vid en viss punkt kan vi glömma. I LC:1 är kraven mindre och eftersom han aldrig ens sett ett dressyrstaket och är känslig o nervig så kan det vara utmaning nog att ens ta oss igenom det enklaste programmet.
Imorgon rider jag lektion för samma tränare som red honom tidigare. Hon är rätt benhård så jag ser redan fram emot en ljuvlig träningsvärk både lördag och söndag.
söndag 26 februari 2017
Pay and ride i ovanlig form
Dressyrtävlingar (och träningstävlingar) brukar ju gå i den klassiska skolans glans. Domarna vill inte se surpuppor men ett visst mått av seriositet kan kanske vara på sin plats. Frågan är hur jag kommer lyckas.
Ikväll var jag och Gant helt ensamma i ridhuset och jag tänkte att vi skulle rida igenom LB:1 programmet efter att vi värmt upp ordentligt. Tjena.
Redan vid inridningen började jag fnissa. Gant trampade på fint i traven och gjorde en bra halt. Jag red däremot inte alls lika fint som han gick. Skumpade ganska bra däruppe. Sen när Gant inte fick beröm för att han stod kvar på tygeln i halten testade han att sänka sig ytterligare. Inget beröm nu heller. Men va fan...Hur långt ner vill hon att jag placerar skallen?? Jag kör ett snäpp till, tänkte Gant. Herregud är det ens tillåtet att klappa hästen när man tävlar? Skulle inte tro det... Jag lyckades rida snett igenom i trav med förlängd steglängd men sen ballade jag ur totalt. 10 meters volten kom på alldeles för fort efter hörnet. Kämpade som en idiot men "volten" vart oval och Gant fattade knappt ens vart vi var på väg. Vid det här laget hade jag helt tappat min kroppskontroll, skrattade så jag nästan trillade av och när Gant böjde sig fram för att frustade följde jag med. Jag halvlång över honom och kunde inte sluta skratta. Så underbart fel allting blev men kul hade vi!
Vi började om och kom fram till första galoppvolten på 15 meter. Ungefär där blev Gant helt galen. Hela passet efter galoppen var som att rida på ett kärnkraftverk. Han vart superstark och lyssnade inte på förhållningar. Suck. Han fick galoppera av sig ordentligt (tyckte jag) och sträcka ut med mig i fältsits en god stund. Sen försökte jag fortsätta trava men det var lögn i h-vete. Gant ville bara, bara galoppera av någon anledning. Där valde jag att avbryta dagens övning. Lyckades få honom lång och låg i trav eftersom tre tusen förhållningar så han fick stretcha av innan avskrittning.
Hoppas att krutdurken lugnat ner sig till imorgon...
Ikväll var jag och Gant helt ensamma i ridhuset och jag tänkte att vi skulle rida igenom LB:1 programmet efter att vi värmt upp ordentligt. Tjena.
Redan vid inridningen började jag fnissa. Gant trampade på fint i traven och gjorde en bra halt. Jag red däremot inte alls lika fint som han gick. Skumpade ganska bra däruppe. Sen när Gant inte fick beröm för att han stod kvar på tygeln i halten testade han att sänka sig ytterligare. Inget beröm nu heller. Men va fan...Hur långt ner vill hon att jag placerar skallen?? Jag kör ett snäpp till, tänkte Gant. Herregud är det ens tillåtet att klappa hästen när man tävlar? Skulle inte tro det... Jag lyckades rida snett igenom i trav med förlängd steglängd men sen ballade jag ur totalt. 10 meters volten kom på alldeles för fort efter hörnet. Kämpade som en idiot men "volten" vart oval och Gant fattade knappt ens vart vi var på väg. Vid det här laget hade jag helt tappat min kroppskontroll, skrattade så jag nästan trillade av och när Gant böjde sig fram för att frustade följde jag med. Jag halvlång över honom och kunde inte sluta skratta. Så underbart fel allting blev men kul hade vi!
Vi började om och kom fram till första galoppvolten på 15 meter. Ungefär där blev Gant helt galen. Hela passet efter galoppen var som att rida på ett kärnkraftverk. Han vart superstark och lyssnade inte på förhållningar. Suck. Han fick galoppera av sig ordentligt (tyckte jag) och sträcka ut med mig i fältsits en god stund. Sen försökte jag fortsätta trava men det var lögn i h-vete. Gant ville bara, bara galoppera av någon anledning. Där valde jag att avbryta dagens övning. Lyckades få honom lång och låg i trav eftersom tre tusen förhållningar så han fick stretcha av innan avskrittning.
Hoppas att krutdurken lugnat ner sig till imorgon...
fredag 24 februari 2017
Att lära sig ett dressyrprogram
Senast jag tävlade dressyr och var tvungen att lära mig ett program var för typ 30 år sen...Jag minns att det inte var några större problem på den tiden, men nu! Jädrar! Har gått igenom programmet ett stort antal gånger men det sitter fortfarande inte. Suck...Sen är det ju en sak att veta hur det ska ridas "på pappret" och en helt annan när man försöker sig på att faktiskt rida det.
Taktiken för tillfället är att bryta ner det i delar och hitta någon sorts logik. Typ "efter inridning vill vi visa energi- då blir det snett igenom i melkantrav. Efter att sen ha travat oss igenom två små volter i trav behöver vi nog skritta i lång form". Har inte riktigt kommit på en vinnande strategi men om några dagar kanske det sitter🙄
Imorgon är tanken att rida igenom hela programmet (eller så gott jag kommer ihåg det) för att hitta våra "akilleshälar". Ska bli kul att se hur många steg vi klarar utan att jag glömmer vägen.
Taktiken för tillfället är att bryta ner det i delar och hitta någon sorts logik. Typ "efter inridning vill vi visa energi- då blir det snett igenom i melkantrav. Efter att sen ha travat oss igenom två små volter i trav behöver vi nog skritta i lång form". Har inte riktigt kommit på en vinnande strategi men om några dagar kanske det sitter🙄
Imorgon är tanken att rida igenom hela programmet (eller så gott jag kommer ihåg det) för att hitta våra "akilleshälar". Ska bli kul att se hur många steg vi klarar utan att jag glömmer vägen.
torsdag 23 februari 2017
Fortsatt arbete efter tillridning
Ridpassen efter tillridningslektionen.
Så hur gick det? Jag hade halvhöga förväntningar när jag satt upp i söndags efter lördagens lektion. Hur svårt kan det vara? Efter en god stunds arbete i traven så lossnade det faktiskt och Gant gick som en klocka. Mjuk och fin med en bra bjudning och bakben som pendlade på med god aktivitet. Han var underbar att rida!
Måndagen gick i lillmattes tecken så jag var ens inte upp till stallet. Hon red och det gick bra, Gant hade lyckats samla sig fint i traven.
I tisdags blev det till att dela, lillmatte och jag red ca 30 min i var. Jag hoppade upp som tvåa och då var Gant ordentligt framriden så det var bara att börja jobba. Det blev lite skolor men mest koncentration på trav och att hitta bjudningen. Inga större problem här heller men Gant behöver fortfarande påminnas om att det är framåt vi ska. Han har en förkärlek till att vilja bryta av när det blir jobbigt.
Idag var det riktigt, riktigt bra. Gant fattar vinken med bjudningen med finare och finare hjälper. Idag behövde jag bara påminna honom genom att klämma lite lätt med övre delen av skänkeln så tog det fart igen. Han gick i fin form och samlade sig bra i traven. I galoppen surade han lite till en början men då får man inte ge sig. Är det galopp så är det.
Annars är galoppen inte i fokus just nu utan vi arbetar med att stärka upp traven ordentligt innan vi ställer högre krav på form och samling i galopp. Så jädra kul när det går framåt och händer grejer i utvecklingen😊
Så hur gick det? Jag hade halvhöga förväntningar när jag satt upp i söndags efter lördagens lektion. Hur svårt kan det vara? Efter en god stunds arbete i traven så lossnade det faktiskt och Gant gick som en klocka. Mjuk och fin med en bra bjudning och bakben som pendlade på med god aktivitet. Han var underbar att rida!
Måndagen gick i lillmattes tecken så jag var ens inte upp till stallet. Hon red och det gick bra, Gant hade lyckats samla sig fint i traven.
I tisdags blev det till att dela, lillmatte och jag red ca 30 min i var. Jag hoppade upp som tvåa och då var Gant ordentligt framriden så det var bara att börja jobba. Det blev lite skolor men mest koncentration på trav och att hitta bjudningen. Inga större problem här heller men Gant behöver fortfarande påminnas om att det är framåt vi ska. Han har en förkärlek till att vilja bryta av när det blir jobbigt.
Idag var det riktigt, riktigt bra. Gant fattar vinken med bjudningen med finare och finare hjälper. Idag behövde jag bara påminna honom genom att klämma lite lätt med övre delen av skänkeln så tog det fart igen. Han gick i fin form och samlade sig bra i traven. I galoppen surade han lite till en början men då får man inte ge sig. Är det galopp så är det.
Annars är galoppen inte i fokus just nu utan vi arbetar med att stärka upp traven ordentligt innan vi ställer högre krav på form och samling i galopp. Så jädra kul när det går framåt och händer grejer i utvecklingen😊
lördag 18 februari 2017
Domen har fallit
Tränaren har ridit Gant och satt sin dom:
- Gant har ridits med väldigt mjuk hand. Det grundade hon på att han är som smör i munnen. Det var riktigt kul att höra för det är något jag tänker på heeela tiden. Ibland tycker jag själv att jag är för hårdhänt. Inte så lätt alltid att leka att man håller i "sytrådar".
- Han är väldigt liksidig. Också superkul att höra då vi fått lägga en del tid på det!
- Gant är något knepig att få igång bakkärran på. Här har vi inte lyckats jättebra med att få honom "fram till bettet". Tränaren lyckades såklart bra med det och vi fick mycket värdefulla tips.
Gant var så vacker när han dansade fram under henne att ögonen tårades. Vilken jädra kanonponny!!
Imorgon blir det ett pass med fokus på trav, att hitta den fina bjudning han hade idag och fortsätta på den nya vägen. På fredag hoppas jag kunna skippa en del av arbetsdagen och istället rida lektion för samma tränare. I mars är det ju pay and ride och jag tänkte anmäla oss till LB:1, det betyder att vi måste komma framåt😊
fredag 17 februari 2017
Tillridning
Imorgon blir det tillridning
...eller åtminstone en början. Vi har lite svårigheter med galoppen igen nu och behöver hjälp att komma vidare. Därför har vi bokat tid med en tränare imorgon och det är hon som ska rida. Vill se hur han rör sig under en duktigare ryttare och få höra och se vad hon har för tips att komma med.
Ser verkligen fram emot morgondagen!
...eller åtminstone en början. Vi har lite svårigheter med galoppen igen nu och behöver hjälp att komma vidare. Därför har vi bokat tid med en tränare imorgon och det är hon som ska rida. Vill se hur han rör sig under en duktigare ryttare och få höra och se vad hon har för tips att komma med.
Ser verkligen fram emot morgondagen!
onsdag 15 februari 2017
Debut i dressyren
Debutdags i dressyren
Vi kämpar på och målet är inställt på en debut i pay and ride LB:1 i mitten av mars.
Sen vi flyttade och Gant fått en underbar hagkompis har skadorna minimeras och vi har kunnat koncentrera oss på utveckling. Den går i och för sig upp och ner ändå, men nu utan långa avbrott för rehabilitering vilket är oerhört skönt.
Uppsidan är att Gant vill. Han är nyfiken på allt (älskar att leka med den traditionella sopborsten a la häxkvast så fort jag kommer farande med den) och samma sak i ridningen. När han väl fattade grejen med framdelsvändning räckte det med att göra halt så ville han visa att " jag kan", "jag fattar matte😊" och så gjorde han det utan att jag egentligen ville. Så - nyfiken och läraktig i all ära. Men.
Gant är inte helt lätthanterad och beter sig ibland som en första klassens tonåring. Han är go och gullig men jädrar vilken hårdhudad rebell det bor under ytan. Det ifrågasätts och suras när något inte passar.
Nu har han kommit på att när det blir krav i ridningen kan man knäppa av i nacken, gå på bogarna och då har inte någon av mattarna en chans. Jättekul. Vi har försökt med tränare, med korta och uppresande tygeltag, med olika bett, olika nosgrimmor och utan, samt allt däremellan. Körde till och med "dadde-sits" för att få en reaktion. Inte heller det hjälpte i galoppen där problemen är som störst. Det enda det resulterade i var att ridskole-eleverna på andra hälften av ridhuset tittade förundrat. De undrade nog vad i h-vete vi höll på med 😁.
Trots problem så går det ändå sakta men säkert framåt. Nu känns det som att det är dags att starta en träningstävling i form av pay and ride. Jag blev utmanad av min vän och tillika dressyrproffs (Grand Prixnivå...). "Startar du så startar jag" Jättekul. Jag är tävlingsmänniska och tog genast till mig utmaningen. Vi kommer inte starta samma klass eftersom vi då vore dödsdömda...Jag ville ändå fega och köra LC:1 men se det gick inte för sig för. Nä, LB:1 ska vi väl för tusan klara av ändå. Min vän tänker LA:1 och det kan tydligen bli utmaning nog trots en hög nivå på ekipaget. Det är ju kort-bana😂. Jag är JÄTTEGLAD att det är kortbana!
Men vi är inte anmälda än. Måste ju se hur det går med Gants nya ticks; att knäppa av...
Vi kämpar på och målet är inställt på en debut i pay and ride LB:1 i mitten av mars.
Sen vi flyttade och Gant fått en underbar hagkompis har skadorna minimeras och vi har kunnat koncentrera oss på utveckling. Den går i och för sig upp och ner ändå, men nu utan långa avbrott för rehabilitering vilket är oerhört skönt.
Uppsidan är att Gant vill. Han är nyfiken på allt (älskar att leka med den traditionella sopborsten a la häxkvast så fort jag kommer farande med den) och samma sak i ridningen. När han väl fattade grejen med framdelsvändning räckte det med att göra halt så ville han visa att " jag kan", "jag fattar matte😊" och så gjorde han det utan att jag egentligen ville. Så - nyfiken och läraktig i all ära. Men.
Gant är inte helt lätthanterad och beter sig ibland som en första klassens tonåring. Han är go och gullig men jädrar vilken hårdhudad rebell det bor under ytan. Det ifrågasätts och suras när något inte passar.
Nu har han kommit på att när det blir krav i ridningen kan man knäppa av i nacken, gå på bogarna och då har inte någon av mattarna en chans. Jättekul. Vi har försökt med tränare, med korta och uppresande tygeltag, med olika bett, olika nosgrimmor och utan, samt allt däremellan. Körde till och med "dadde-sits" för att få en reaktion. Inte heller det hjälpte i galoppen där problemen är som störst. Det enda det resulterade i var att ridskole-eleverna på andra hälften av ridhuset tittade förundrat. De undrade nog vad i h-vete vi höll på med 😁.
Trots problem så går det ändå sakta men säkert framåt. Nu känns det som att det är dags att starta en träningstävling i form av pay and ride. Jag blev utmanad av min vän och tillika dressyrproffs (Grand Prixnivå...). "Startar du så startar jag" Jättekul. Jag är tävlingsmänniska och tog genast till mig utmaningen. Vi kommer inte starta samma klass eftersom vi då vore dödsdömda...Jag ville ändå fega och köra LC:1 men se det gick inte för sig för. Nä, LB:1 ska vi väl för tusan klara av ändå. Min vän tänker LA:1 och det kan tydligen bli utmaning nog trots en hög nivå på ekipaget. Det är ju kort-bana😂. Jag är JÄTTEGLAD att det är kortbana!
Men vi är inte anmälda än. Måste ju se hur det går med Gants nya ticks; att knäppa av...
torsdag 2 februari 2017
Uppdatera blogg
Det går fint nu...
hinner inte riktigt med att uppdatera bloggen. Är mitt inne i en stor omorganisation på jobbet (precis som jag kan tro att många av er andra lider av), arbetsuppgifterna hopar sig och det blir sena dagar. Åker hem för att laga middag till familjen och lyckas komma iväg till stallet vid 19. Mocka, packa hö och småprata lite och en timme till har gått. Gant surar och tycker jag ska ge honom kvällshöt redan vid 20. Nej, matte släpar ut honom ur boxen och kör en "powerwalk" i ridhuset på en halvtimme. In med Gant i boxen och fixa kraftfoder till morgondagen. Puss och kram! Ses på lördag, liksom.
Fredagar är ofta Gants vilodagar, det betyder för oss att han antingen står helt, rids lätt eller promeneras.
Imorgon står han helt eftersom matte för första gången på 2 år tänker prioritera sig själv och har tackat ja till en "tjej-middag". Kan ju bli en kul erfarenhet.
På lördag hoppas jag att vi kan hoppa lite. Får se om ridhuset är ledigt nog...
hinner inte riktigt med att uppdatera bloggen. Är mitt inne i en stor omorganisation på jobbet (precis som jag kan tro att många av er andra lider av), arbetsuppgifterna hopar sig och det blir sena dagar. Åker hem för att laga middag till familjen och lyckas komma iväg till stallet vid 19. Mocka, packa hö och småprata lite och en timme till har gått. Gant surar och tycker jag ska ge honom kvällshöt redan vid 20. Nej, matte släpar ut honom ur boxen och kör en "powerwalk" i ridhuset på en halvtimme. In med Gant i boxen och fixa kraftfoder till morgondagen. Puss och kram! Ses på lördag, liksom.
Fredagar är ofta Gants vilodagar, det betyder för oss att han antingen står helt, rids lätt eller promeneras.
Imorgon står han helt eftersom matte för första gången på 2 år tänker prioritera sig själv och har tackat ja till en "tjej-middag". Kan ju bli en kul erfarenhet.
På lördag hoppas jag att vi kan hoppa lite. Får se om ridhuset är ledigt nog...
söndag 29 januari 2017
Säker hästhantering
Senaste veckan har det blivit en hel del ridning barbacka. Igår var inget undantag, lillmatte och Gant for runt med bara träns och halsring. Den senare för att hon vill lära honom att svara på hjälperna med halsring, en outtalad önskan finns nog om att kunna rida med bara den i framtiden.
Sötaste blev fångad på bild när han spanar in sig själv i spegeln. SÅ nyfiken!
Sötaste blev fångad på bild när han spanar in sig själv i spegeln. SÅ nyfiken!
Idag var det inbokad utbildning i Säker Hästhantering med tidigare polisryttaren Ulla-Carin, vars tjänstehästvar den kända Utter. Tyvärr kunde vi inte delta eftersom jag råkade ha stalltjänst just den här helgen. Men ett litet smakprov fick vi iallafall eftersom de spänt upp stora tygskynken mellan hinderstolpar i ridhuset . Vi passade på att rida innan träningen och avslutade vårat pass med att undersöka tyget på mycket nära håll. Gant brydde sig inte på långa vägar så mycket som jag trott, han tittade, blåste upp sig lite och valde sen att slappna av. Duktiga killen verkar ha vuxit till sig lite i psyket ☺
fredag 27 januari 2017
Barbackaridning
Att rida barbacka
Jag kan avslöja att barbackaridning är något jag ägnar mig åt extremt sällan. Men nu finns det ju lyckligtvis en orädd lillmatte med i bilden och då kan man bli "tvingad" till det mest otänkbara.
Fegis-jag har till exempel inte galopperat barbacka på en sisådär 28 år men igår blev det av! Hade inte planerar det på något vis men när lillmatte ridit klart i samtliga gångarter utan sadel var jag sjukt sugen på att testa. Skritt och trav blir perfekt, tänkte jag. Men så någonstans inom mig kom den där tuffa och orädda tonåringen fram. Men vad kan hända liksom? Kanske ett blåmärke och sand i truten i värsta fall. Så rätt var det var satt jag där rakt upp och ned utan sadel och galopperade runt. Så jädra kul! Och sjukt bra för att inse nyttan av det...min egen balans kunde ju vara bättre.
Det blev ett barbackapass till i veckan, det var så kul och nyttigt att vi inte kunde låta bli.
Dagens ridpass blev i övergångarna tecken. Gants bakdel behöver stärkas mer så nu är det fokus på övergångar av alla de slag. Lite tjatigt kanske, men väldigt nyttigt!
Jag kan avslöja att barbackaridning är något jag ägnar mig åt extremt sällan. Men nu finns det ju lyckligtvis en orädd lillmatte med i bilden och då kan man bli "tvingad" till det mest otänkbara.
Fegis-jag har till exempel inte galopperat barbacka på en sisådär 28 år men igår blev det av! Hade inte planerar det på något vis men när lillmatte ridit klart i samtliga gångarter utan sadel var jag sjukt sugen på att testa. Skritt och trav blir perfekt, tänkte jag. Men så någonstans inom mig kom den där tuffa och orädda tonåringen fram. Men vad kan hända liksom? Kanske ett blåmärke och sand i truten i värsta fall. Så rätt var det var satt jag där rakt upp och ned utan sadel och galopperade runt. Så jädra kul! Och sjukt bra för att inse nyttan av det...min egen balans kunde ju vara bättre.
Det blev ett barbackapass till i veckan, det var så kul och nyttigt att vi inte kunde låta bli.
Dagens ridpass blev i övergångarna tecken. Gants bakdel behöver stärkas mer så nu är det fokus på övergångar av alla de slag. Lite tjatigt kanske, men väldigt nyttigt!
fredag 20 januari 2017
Godis kan råda bot på mycket
Godis som belöning till hästen?
Hästar som får godis i tid och otid kan ju lätt utveckla oönskade beteenden. Men ibland är godis så oerhört effektivt!
När vi flyttade dit vi står idag var det många saker som var annorlunda mot tidigare. Här finns läktare i ridhuset, både på kort- och långsida, där folk faktiskt rör sig och låter. I början tyckte Gant att det var obegripligt korkat att människor skulle springa runt honom när han (åtminstone lite) försökte koncentrera sig på att göra det någon av mattarna ville där uppe på ryggen.
Med tiden har hantera vant sig vilket är väldigt bra när vi kommer ut på tävling så småningom. Tyvärr är det så att vi kan ha råkat ge honom godis någon gång från läktaren, det resulterar numera i följande:
Gant kan stanna vid sargen om han skrittar förbi för det kan ju finnas en godis att hämta😉
Hästar som får godis i tid och otid kan ju lätt utveckla oönskade beteenden. Men ibland är godis så oerhört effektivt!
När vi flyttade dit vi står idag var det många saker som var annorlunda mot tidigare. Här finns läktare i ridhuset, både på kort- och långsida, där folk faktiskt rör sig och låter. I början tyckte Gant att det var obegripligt korkat att människor skulle springa runt honom när han (åtminstone lite) försökte koncentrera sig på att göra det någon av mattarna ville där uppe på ryggen.
Med tiden har hantera vant sig vilket är väldigt bra när vi kommer ut på tävling så småningom. Tyvärr är det så att vi kan ha råkat ge honom godis någon gång från läktaren, det resulterar numera i följande:
torsdag 19 januari 2017
Träning i snöras från ridhustaket
Jaha, ja. Ibland (eller rätt ofta, faktiskt) blir det ju inte som man tänkt sig. Igår var tanken att vi skulle köra ett pass med skänkelvikningar till höger och vänster, i skritt och trav men i vanlig ordning blev det lite annorlunda än planerat. Det snöar och töar var och varannan dag, såklart bildas det is på ridhustaket som gärna vill glida av när strålkastarna tänds i ridhuset och värmer upp allt inifrån. Det kan låta rätt rejält när ett sjok med is hittar sin väg nerför plåt-taket.
Från ridskoleverksamheten på andra halvan ridhuset kan jag höra:
"Håll hästarna i arbete så tänker de inte på att det rasar". Jo, tjena! Gant är inte ridskolehäst och tur är väl det...Spelar liksom ingen roll HUR mycket man aktiverar honom med det ena svårare än det andra, han kan bli rätt skrajsen ändå och hoppa åt sidan.
Vi tog oss hur som helst igenom ett ganska bra pass där vi istället fokuserade på övergångar och ryggningar. Gant har inte ryggningar "i" sig naturligt så det har blivit lite som det blivit med det. Men något har nog hänt i hans kropp med styrka och annat för igår var han plötsligt med på noterna och ryggade jättefint ett par gånger. Mysko. Tänk om man ändå kunde förstå...
Dagens ridning fick lillmatte stå för (jag har ju svårt att hålla mig men samtidigt är det nyttigt för mig att se honom från marken också) och det blev ett pass i lång och låg form. Stretching vart det ganska mycket av :)
Imorgon får Gant vila för att på lördag göra något annat spännande som matte har planerat!
Från ridskoleverksamheten på andra halvan ridhuset kan jag höra:
"Håll hästarna i arbete så tänker de inte på att det rasar". Jo, tjena! Gant är inte ridskolehäst och tur är väl det...Spelar liksom ingen roll HUR mycket man aktiverar honom med det ena svårare än det andra, han kan bli rätt skrajsen ändå och hoppa åt sidan.
Vi tog oss hur som helst igenom ett ganska bra pass där vi istället fokuserade på övergångar och ryggningar. Gant har inte ryggningar "i" sig naturligt så det har blivit lite som det blivit med det. Men något har nog hänt i hans kropp med styrka och annat för igår var han plötsligt med på noterna och ryggade jättefint ett par gånger. Mysko. Tänk om man ändå kunde förstå...
Dagens ridning fick lillmatte stå för (jag har ju svårt att hålla mig men samtidigt är det nyttigt för mig att se honom från marken också) och det blev ett pass i lång och låg form. Stretching vart det ganska mycket av :)
Imorgon får Gant vila för att på lördag göra något annat spännande som matte har planerat!
tisdag 17 januari 2017
Öka bärigheten i bakbenen
Bärighet i hästens bakben
Idag däremot lyckades jag smita tidigare från jobbet och var i stallet strax efter 16. Nu var hela privatdelen på 20×40 ledig och mitt planerade arbete kunde börja.
Efter framskrittning red vi grunda serpentiner, övergångar skritt halt-skritt och gick vidare till trav-skritt-halt och gick över till trav-halt. Många övergångar blev det och Gant lär sig lyssna på mindre och finare hjälper för varje gång. Eller nästan, iallafall. Han kan fortfarande få för sig att han plötsligt glömt vad en förhållning innebär. Tålamod, tid och upprepning är ledorden här.
Vi gick sen över till en fiffig övning för att få bärighet i bakbenen. Den finns på hippson.se:
Suverän övning som jag gillar starkt! Kör på bara☺
På toppen av detta gjorde vi övergångar trav-galopp- trav på stora mittvolten. Halva i trav och halva i galopp, bra styrketräning och även bra för lydnad.
Ett superhärligt pass, kollade till på klockan efter ett tag och insåg att vi tränat strax över en timme. Jädrar vad fort tiden går när man har kul!
söndag 15 januari 2017
Uteritt med inslag av älg
Älg i skogen
Halleluja! Jag kom upp imorse och hann med de morgonpigga ryttarna ut på tur i skogen. Gant är en något nervös individ så första kvarten ägnade han sig mest åt att gömma sig bakom rumpan på framförvarande häst. Han tittade sig omkring emellanåt, mest bakåt dock för att säkerställa att det fortfarande var en häst som lunkade bakom honom och inget annat.
När Gant lugnat ner sig såg han plötsligt skogens alla läckerheter flyga förbi. Granar, sly och ett par torra löv går ju alltid ner. Medan vi tog oss igenom smörgåsbordet började två av de andra hästarna reagera på något. Jag såg inte ett smack men en uppmärksam person hade fått span på en älg. Den var helt jädra grå och jag hade aldrig sett den själv. Kamouflaget var enligt mig helt perfekt!
Vi började genast föra liv och sjöng i stämmor man kan tro att gud glömde...ha ha, tänk om någon hade hört oss hojtande som galningar djupt inne i skogen 😂
Men Gant var helt oberörd. Han hade bara ögon för granar och pinnar och var så uppslukad i sitt att älgen helt gick honom förbi. Och tur var kanske det.
I en och en halv timme var vi ute och skrittade över stock och sten, upp och ner för backar. Perfekt avbrott från den trista vardagen där nötandet i ridhuset kan bli rätt påtagligt såhär under den mörka årstiden.
Halleluja! Jag kom upp imorse och hann med de morgonpigga ryttarna ut på tur i skogen. Gant är en något nervös individ så första kvarten ägnade han sig mest åt att gömma sig bakom rumpan på framförvarande häst. Han tittade sig omkring emellanåt, mest bakåt dock för att säkerställa att det fortfarande var en häst som lunkade bakom honom och inget annat.
När Gant lugnat ner sig såg han plötsligt skogens alla läckerheter flyga förbi. Granar, sly och ett par torra löv går ju alltid ner. Medan vi tog oss igenom smörgåsbordet började två av de andra hästarna reagera på något. Jag såg inte ett smack men en uppmärksam person hade fått span på en älg. Den var helt jädra grå och jag hade aldrig sett den själv. Kamouflaget var enligt mig helt perfekt!
Vi började genast föra liv och sjöng i stämmor man kan tro att gud glömde...ha ha, tänk om någon hade hört oss hojtande som galningar djupt inne i skogen 😂
Men Gant var helt oberörd. Han hade bara ögon för granar och pinnar och var så uppslukad i sitt att älgen helt gick honom förbi. Och tur var kanske det.
I en och en halv timme var vi ute och skrittade över stock och sten, upp och ner för backar. Perfekt avbrott från den trista vardagen där nötandet i ridhuset kan bli rätt påtagligt såhär under den mörka årstiden.
lördag 14 januari 2017
Lördagshoppning
Vi inledde ridpasset med studshoppning där upplägget var samma som tidigare träningar; markbom, två cavaletti och en oxer som avslut.
Gant var taggad och galopperade in i serien med rätt bra fart för att genom den sakta av till trav och lyckas stanna framför oxern. Han vill men blir så osäker så det är superviktigt att ryttaren hela tiden är på och visar att "det här går bra, kom igen!" Och det misslyckades vi med i första rundan.
Andra gick bättre men vi hade lite svårt att hitta rätt avstånd mellan studsen. Efter ett antal justeringar flöt det på bättre. Som avslut hoppade vi en fristående oxer och då fick han problem med avstamp och hoppade av för tidigt vilket resulterade i ett jättesprång och lillmatte flög i backen. Sånt händer...
Tyvärr landade hon rätt hårt med huvudet så passet fick avslutas där. Vi var nöjda ändå eftersom Gant hoppade flera fina språng innan vi fick ge oss för dagen.
Om jag (extremt morgontrötta människa) orkar gå upp tidigt så planerar tre andra ekipage för uteritt under tidig fm. Det hade ju varit riktigt trevligt!
Gant var taggad och galopperade in i serien med rätt bra fart för att genom den sakta av till trav och lyckas stanna framför oxern. Han vill men blir så osäker så det är superviktigt att ryttaren hela tiden är på och visar att "det här går bra, kom igen!" Och det misslyckades vi med i första rundan.
Andra gick bättre men vi hade lite svårt att hitta rätt avstånd mellan studsen. Efter ett antal justeringar flöt det på bättre. Som avslut hoppade vi en fristående oxer och då fick han problem med avstamp och hoppade av för tidigt vilket resulterade i ett jättesprång och lillmatte flög i backen. Sånt händer...
Tyvärr landade hon rätt hårt med huvudet så passet fick avslutas där. Vi var nöjda ändå eftersom Gant hoppade flera fina språng innan vi fick ge oss för dagen.
Om jag (extremt morgontrötta människa) orkar gå upp tidigt så planerar tre andra ekipage för uteritt under tidig fm. Det hade ju varit riktigt trevligt!
fredag 13 januari 2017
Skänkelvikning på schemat
Igår blev det ett lösgörande pass med mycket flytt av bakdelen och skänkelvikningar hörs och tvärs över ridhuset.
Vi lyckades få till riktigt, riktigt fina skänkelvikningar i skritt undan vänster skänkel. Gant har svårare för flytt undan höger så det ska vi fokusera lite extra på att få igenom fint.
Idag blev det vilodag och imorgon kör vi igen!
Vi lyckades få till riktigt, riktigt fina skänkelvikningar i skritt undan vänster skänkel. Gant har svårare för flytt undan höger så det ska vi fokusera lite extra på att få igenom fint.
Idag blev det vilodag och imorgon kör vi igen!
torsdag 12 januari 2017
Miljöträna hästen i storm
I måndags, dagen efter löshoppningen, hade Gant rätt rejäl träningsvärk. Han var stel, ovillig och allmänt grinig på ridbanan men fick ändå stå ut med att röra lite på sig för musklernas skull. Ingen idé att ens tänka tanken att kräva något.
Jag lyckades dra på mig en förkylning så det inplanerade dressyrpasset på tisdagen med fokus på bakbensaktivitet blev det inget av.
Under onsdagen kom nästa pannkaka, nu jädrar skulle passet med bakbenen bli av. Vädergudarna hånar mig dock in i döden...
21 sekundmeter slet och drog i ridhusväggarna. Grenar och annat jox drog en vals uppe på taket och stackars Gant var livrädd. Blev ju inte bättre av att vi var ensamt ekipage i det 42×80 m stora ridhuset. Men det gäller ju att smida medan järnet är varmt så ridningen byttes snabbt ut mot en stunds miljöträning. Vi promenerade, eller; JAG promenerade och Gant åmade sig bakom mig tätt intill min rygg. Stackarn försökte gömma sig bakom mig...Själv låtsades jag som ingenting och släpade glatt runt honom en stund. I läskiga hörnet, som idag var alldeles fasansfullt läbbigt, stannade jag och låtsades fippla med något utan att bry mig det minsta om Gant. Sen gick jag vidare.
Hästar är ju så olika men taktiken "gör som du tänkt, gå dit du vill och strunta i den fladdrande vanten i andra änden av tygeln eller grimskaftet" är det som funkar bäst på Gant. Sen får man ju såklart se upp så att man inte får en hov på lilltån om han blir skraj ☺
Tillbaka till stallet och Gant fick massage istället. Det gillar han skarpt!
Vad torsdagen tänkt bjuda på återstår att se.
Jag lyckades dra på mig en förkylning så det inplanerade dressyrpasset på tisdagen med fokus på bakbensaktivitet blev det inget av.
Under onsdagen kom nästa pannkaka, nu jädrar skulle passet med bakbenen bli av. Vädergudarna hånar mig dock in i döden...
21 sekundmeter slet och drog i ridhusväggarna. Grenar och annat jox drog en vals uppe på taket och stackars Gant var livrädd. Blev ju inte bättre av att vi var ensamt ekipage i det 42×80 m stora ridhuset. Men det gäller ju att smida medan järnet är varmt så ridningen byttes snabbt ut mot en stunds miljöträning. Vi promenerade, eller; JAG promenerade och Gant åmade sig bakom mig tätt intill min rygg. Stackarn försökte gömma sig bakom mig...Själv låtsades jag som ingenting och släpade glatt runt honom en stund. I läskiga hörnet, som idag var alldeles fasansfullt läbbigt, stannade jag och låtsades fippla med något utan att bry mig det minsta om Gant. Sen gick jag vidare.
Hästar är ju så olika men taktiken "gör som du tänkt, gå dit du vill och strunta i den fladdrande vanten i andra änden av tygeln eller grimskaftet" är det som funkar bäst på Gant. Sen får man ju såklart se upp så att man inte får en hov på lilltån om han blir skraj ☺
Tillbaka till stallet och Gant fick massage istället. Det gillar han skarpt!
Vad torsdagen tänkt bjuda på återstår att se.
onsdag 11 januari 2017
Hoppning 90 cm
Lillmattes och Gants hopplektion de hade för en vecka sedan gick jättebra. Gant har aldrig riktigt insett varför man ska hoppa när man kan KLIVA över istället. Mycket enklare.
Lektionen startade och en studsserie byggdes upp. Den bestod av markbom följd av två upphöjda cavalettibommar och avslutades med ett räck. Anridning i trav och det tyckte Gant var helt koko så han stannade och klev över i vanlig ordning. Ny taktik: anridning i galopp och räcket byggdes om till en oxer. Efter några rundor över studsserien tog han sig igenom galant, hoppade som aldrig förr med relativt bra bjudning. Det var en toppenlektion för både Gants och lillmattes självförtroenden.
En vecka senare var det dags för den inplanerade löshoppningen. När vi klev in i ridhuset såg jag att det var samma upplägg här, en studsserie med cavaletti och avslut med oxer. Perfekt! Efter uppvärmning gasades Gant på in i serien i galopp. Det tog ett tag innan han kom på att det kanske inte är meningen att man ska sikta på att mosa sönder markbommarna med hovarna 😂. När han väl klurat ut det flög han över både cavalettis och oxer (sluthöjd 90 cm vilket är Gants nya rekord) med ganska fin bakbensteknik. Stolta mattar såg sen till att grabben fick godis och morötter!
Lektionen startade och en studsserie byggdes upp. Den bestod av markbom följd av två upphöjda cavalettibommar och avslutades med ett räck. Anridning i trav och det tyckte Gant var helt koko så han stannade och klev över i vanlig ordning. Ny taktik: anridning i galopp och räcket byggdes om till en oxer. Efter några rundor över studsserien tog han sig igenom galant, hoppade som aldrig förr med relativt bra bjudning. Det var en toppenlektion för både Gants och lillmattes självförtroenden.
En vecka senare var det dags för den inplanerade löshoppningen. När vi klev in i ridhuset såg jag att det var samma upplägg här, en studsserie med cavaletti och avslut med oxer. Perfekt! Efter uppvärmning gasades Gant på in i serien i galopp. Det tog ett tag innan han kom på att det kanske inte är meningen att man ska sikta på att mosa sönder markbommarna med hovarna 😂. När han väl klurat ut det flög han över både cavalettis och oxer (sluthöjd 90 cm vilket är Gants nya rekord) med ganska fin bakbensteknik. Stolta mattar såg sen till att grabben fick godis och morötter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)