Upplyftande rubrik, eller hur?
Gant var så ofräsch i kroppen idag att ridning var uteslutet. Det första jag la märke till när jag pysslade om honom, inför vad jag då trodde; ridpasset, var ett ytligt sår på kotan vänster bak. Jag gjorde rent såret och han var lite varm i området men visade ingen ömhet. Ok, planen ändrades till longering för att jag skulle se honom i rörelse.
Vi gick några varv runt fyrkantsspåret innan longeringen började och Gant verkade trött och hängig. Det fanns ingen "go" i honom. Jag startade longeringen och skritten gick bra men han var seeeeg, övergång till trav och han var ytterst ovillig. Ingen motor och det såg ut som om han inte orkade få upp frampartiet.
Blä och piss. Inte IGEN! Gant har varit hos oss i ett år nu och det känns så förbannat hopplöst att inte komma någonstans! "Sätt upp mål för dig och din häst" kan man läsa i varenda tidning med hästinriktning. Tjena, säger jag.
Hur många gånger har jag inte haft mål? Samma dessutom, men vi kommer aldrig i närheten för att det är skador till höger och vänster. Hela tiden. Och nej, Gant är inget gosedjur. Han behöver tränas för att må bra!
Konsulterade osteopaten och hon kommer ut under nästa vecka för att kolla igenom Gant. Igen. Såklart kan hans ovilja bero på skadan på vänster fram för några veckor sedan men så här nere och ovillig har han inte varit tidigare.
Jag väljer att inte bryta ihop och dö. För jag har en plan, mer om den senare...
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar