Vi testar bettlöst

Jag köpte ett betalat träns för rätt länge sedan eftersom jag ville testa att rida Gant på det. Av olika anledningar har det inte blivit av förrän idag.
Ner i ridhuset och börja skritta, Gant var lyhörd och gick förvånansvärt bra med det bettlösa tränset.
Test av halt och ryggning. Nu blev jag impad! Både halt och ryggning gick 100% bättre än med vanligt träns med bett.

Han är inriden på ett bettlöst alternativ men i akuthemmet, där han bodde innan han flyttade till oss, reds han på bett.

Nu kör vi på med det bettlösa! Ska bli kul att se hur det går.

Gant testar - oss!

Haha, nu har lurifaxen Gant återigen fått för sig att tränset ABSOLUT inte ska sitta på huvudet. Och bettet har man ju inte i munnen! Eller hur...
Ahh, jag höll på att bryta ihop innan tränset äntligen satt på plats. Han flänger med skallen upp och ned, åt höger och vänster och vägrar. Han är kollad av veterinär rätt nyligen och han har inga problem  i munnen. Så snart bettet är på plats tuggar han nöjt och belåtet. Då räknar jag med att han inte har obehag av det.

Efter ett träningspass för matte begav vi oss ut i sällskap av ett annat ekipage. Gant var laddad till tusen och betedde sig som en galoppör som ivrigt väntar på att grindarna ska slås upp. Någon kommenterade:
- ehh, du funderar inte på att longera innan du sitter upp...?
Nej, det gör jag inte. Vid det här laget känner jag Gant ganska väl och vet hur han reagerar. Lite laddad i början men att hålla honom till skritt är inga problem. Han skulle aldrig skena iväg. Om det inte råkade lura en riktig sabeltandad tiger i buskarna förståss.

Efter en skrittrunda i skogen blev det träning i ridhuset. En hel del trav, övning på framdelsvändning och ett försök till galopp. Det fick tyvärr avbrytas eftersom Gant tyckte att det var dags för rodeo.

Såklart har han också lyckats dra av sig en sko så nu måste jag ta ut hovis igen...

Matte och roddmaskinen

Gant behöver tränas av någon som har muskler på rätt ställen och kondition. Ju längre vi kommer med Gants träning desto mer kondis krävs av oss som rider honom. Lillmatte har inga problem men jag. Jädrar vad dålig kondition jag har!

Så för att orka träna Gant har jag insett att roddmaskinen, och hantlarna, som står orörda på övervåningen kan vara till hjälp. Jag har tränat 2 ggr och känner av den önskvärda träningsvärken mer än väl...
Jobbigt men samtidigt superskönt!

Igår reds Gant i skritt och trav utan problem. Imorgon kanske vi ger oss på en galopp för att se hur han känns.

Första ritten sen skadan

I fredags och lördags tyckte jag att det räckte för Gants ben att vara ute i hagen. Därför blev det ingen tillstymmelse till annan träning. Igår såg jag honom busa med sin polare i hagen och han både travade och galopperade utan problem. Vi bestämde oss därför att pröva att rida honom ikväll.

Efter 10 min uppvärmning i skritt prövade vi att trava och det gick bra, Gant visade ingenting utan stegade på. Vi vill ta det lugnt nu så galoppen utelämnades och efter kortare travarbete skrittade vi av honom.

Troligen får han vila imorgon för att sedan ridas på tisdag och och då lägger vi på lite mer trav.

SÅ himla skönt att det inte var värre, som han såg ut i hagen för en vecka sedan kunde jag aldrig tro att han skulle kunna bli så här bra så snabbt!

Är han ok eller inte?

En definitionsfråga, egentligen. Redan när jag kratsade hovarna märkte jag att han inte lyfte frambenet lika lätt och högt som igår. Gant longerades lite lätt och skritten såg fin ut. Inte helt 100 men en muskel- eller senskada blir ju knappast helt läkt på fyra dagar så jag förväntade mig inget annat. Vi testade lite trav men den var tydligen lite jobbig så vi koncentrerade oss på skritten istället.

Imorgon ska han få gå ute med sin flock igen vilket känns både skönt och nervöst. Ingen häst blir ju glad av att stå inne i sin ensamhet däremot kan jag bara hoppas att grabbarna sköter sig och inte får något ryck att rejsa tvärs igenom hagen. Men nu är det bara att testa sig fram vad Gant klarar och inte. Det är faktiskt samma sak med allt nu i början efter skadan. Vi får testa vad som fungerar och inte.

Upp till bevis

Om ett par timmar är det upp till bevis! Gant fick ju ingen Metacam igår så nu borde den ha gått ur kroppen. Longering blir det ikväll för att se hur han rör sig. Spännande! Är smärtan borta eller inte? Här ser ni hur nöjd han var över att lämna stallet en stund igår:

Levad och capriole

Idag såg Gant så obekymrad ut i rörelsemönstret att vi tog en promenad. Lugn och fin tänkte matte. Gant tänkte "Satan vad kul att komma ut!!" och sprätte snabbt iväg i både levad och capriole. Oanade talanger finns att gräva fram😅 och jag fick säga åt honom ganska duktigt att hålla sig på marken ett par gånger. När han fattade att jag inte uppskattade de vackra rörelserna ovan mark tryckte han ner mulen i marken och lekte spårhund istället. Han snusade runt en lång stund och roade sig med att emellanåt sparka sönder snövallarna som plogats upp. Sen fick han syn på en buske som absolut behövde kapas lite grann. Jösses, Gant har liiite energi över....honom vill man just inte sitta upp på i nuläget 😕.

Efter samtal med veterinären rekommenderades vi att sluta med Metacam, Gant får stå ut i boxen ytterligare en dag sen ska han longeras eller ridas  (gissa vad vi väljer) på kvällen. Fredag blir det vanliga hagen med resten av grabbarna. Undrar just hur det ska gå...

Olycksfågeln åker på boxvila och Metacam

Veterinären stegade in, såg Gant kämpa sig ut ur boxen. Klämde och kände, såg Gants reaktioner och konstaterade att han fått en spark alternativt en fläkskada pga fall eller att han halkat. Hursomhelst har Gant för ont i muskeln för att orka lyfta frambenet. Det är ganska creepy att se honom släpa tån i marken, det gör för tusan ont i min själ! Kanske jag skulle behöva lite medikament själv?

Gant fick smärtstillande intravenöst på plats.
Ordination: 3 dagars boxvila och Metacam på det. Dels för smärtlindring men mest för att det är antiinflammatoriskt.
Redan på kvällen när det återigen var dags att mocka kunde han åtminstone lyfta benet en liten bit från marken när jag släpade ut honom från boxen.

Om Gant inte blir bra på en 3 dagar så måste han in till klinik för att röntgas. Nu återstår alltså bara väntan. Igen.

Måste tillägga att Gant sköter sig oerhört bra när han står själv i stallet! Han är lugn och det enda han intresserar sig för är höet 😊

Veterinär på väg

Åkte upp i morse bara för att konstatera att nej, Gant är inte bättre i benet. Han får tillbringa dagen i boxen. Efter samtal med veterinär har vi fått tid kl 13:00 och jag väntar, väntar, väntar...

Hästklinik

Hästklinik eller inte

Den frågan roar jag mig med att fundera över en söndag kväll. När vi skulle hämta Gant i hagen idag stod han och hängde. Han tittade bort när vi kom och rörde inte en fena. I normala fall tittar han upp och kommer för att möta oss. Inom loppet av någon sekund anar jag att något är galet. Vi går fram och sätter på grimman.  Försöker få honom med oss men han fullkomligt vägrar. Något är DEFINITIVT fel. Efter en liten dragkamp försöker han ta sig framåt men vänster framben hänger inte med.  Fan. Lillmatte springer efter hjälp medan jag står kvar med Gant. Tusen tankar snurrar runt. Snabbt som attan är stallägaren och hennes man på plats för att hjälpa. 3 vuxna krävdes för att få honom från hage till stall. Jag är livrädd för att benet ska vara av och ser slutet komma nära...

Gant stapplar på tre ben i början men då vi är två som stöttar honom på vardera sida i bak går det snart lite bättre. Vänster fram hänger dock inte alls med. Han kan knappt lyfta benet över stalltröskeln.

Väl inne i boxen stödjer han iallafall på benet, jag ber honom lyfta hoven men han kan inte. Däremot  låter han mig ta upp hoven. Det verkar som om all styrka i benet är borta. Han har inga yttre skador, är inte svullen eller varm. När jag däremot klämmer försiktigt på muskeln där bogen möter knäets muskel reagerar han. När han ska backa i boxen släpar benet efter. Jag hatar att se honom så här. Jag dör! Gant äter sitt foder med aptit och eftersom han stödjer på benet bedömer vi att veterinärkontakt kan vänta till imorgon.

Så imorgon blir jag hemma för vård av häst. Direkt på morgonen åker jag till stallet så ska jag och stallägaren kolla hur han går (om han går). Fungerar det inte kommer vi behöva åka in till en klinik.

SHV Gant - den underbara hästen

SHV Gant

Japp. Så är det. Gant är nog minst hälften människa. På morgonen när han släpps ut av stallägaren går han inte en meter innanför grinden förrän han fått sin dos av kel. De andra pållarna traskar genast iväg till ensilagebalen, men inte Gant. Han står där han står tills någon gosat med honom en liten stund. Sen kan han gå. Vilken mysko prick, eller hur? Han är charmig som ingen annan. Han talar direkt till hjärtat på en. Mycket har jag fått för mina synder men jag måste också ha gjort fantastiskt mycket bra saker som fått möjlighet att lära känna och ta hand om Gant. 

Efter kvällens installning och när han ätit upp sitt kvällsfoder gjorde han som många andra. Vände baken till och ville vara ifred. Jag gick fram till boxen för att hänga upp morgondagens täcke. Gant hajar till och kommer genast fram. Han stack ut huvudet genom den öppna överdelen på boxen och började snusa mot min kind. Just där och just då kom den där översvallande känslan över mig. Känslan av att vi verkligen gillar varandra.

Pass tre, fyra och fem efter behandling

Dagarna rusar förbi i vanlig ordning men nu kommer en uppdatering:

Pass tre, fyra och fem efter osteopatens behandling

Dressyrpass tre gick inte särskilt bra då Gant återigen envisades med att kasta sig in mot mitten av ridbanan, halsen var böjd som en banan och han stretade emot allt han kunde för att slippa gå på fyrkantsspåret. Han blev dessutom uppenbart sur när vi försökte korrigera med skänkeln. Pådrivande hjälp framåt störde också herrn en hel del och han kickade mot skänkeln vilket han inte gjort någonsin tidigare. Nu börjar vi undra. Har han ont eller är han "bara" ovillig? Vi VÄGRAR att driva på en häst med smärta och eftersom det inte alltid är helt solklart vad det handlar om valde vi att träna på annat och hålla oss till skritten resten av passet.


Pass fyra blev det tömkörning och här gick Gant fint, i traven sökte han sig neråt ganska omgående och han travade på bra.

Rådgivning från osteopaten och pass fem

Dagen efter ringde lägligt nog osteopaten upp för att kolla läget. Jag beskrev problemet och hon gav en hel del tips på vad vi kunde testa samt hade teorier om vad det kunde vara som störde honom.
Ett tips var att värma honom ordentligt i lina innan uppsittning, så det började vi med. Här gick han lugnt och fin på sin volt och även om jag fick använda röstkommandon skapligt mycket (träningsverk i läpparna) så funkade det fint.


Sen satt lillmatte upp och påbörjade arbetet. Skritt på fyrkantsspåret gick fint. Trav, nja...här fick han återigen för sig att mitten på ridbanan var av stoooort intresse. Fyrkantsspår är för fjantar...
Jag uppmanade lillmatte att driva på trots att Gant gick emot skänkeln. Anledningen var för att jag ville försöka förstå om det handlade om ovilja eller smärta. Efter en tydlig hjälpgivning "gå framåt" kickar Gant tillbaka med ena bakbenet och lillmatte driver återigen på. Orädd och tuff. Det behövs tydligen på ponnys ibland ;) Efter att han fått bråka lite insåg han att det inte var någon större idé och travade på ganska fint. PÅ spåret :)
Med öronen framåt och svansen fint och lagom höjd över baken travade han på i fin form. Hade han haft ont hade han aldrig sett så nöjd ut som han gjorde. Protesten hade kommit, var så säker.


Ett varv på spåret sen var han tvungen att testa om han kunde få slippa den jobbiga träningen. Men lillmatte är snabb som en vessla med skänkeln och han fick helt enkelt ge sig igen. Resten av passet gick väldigt bra.


Imorgon är det dags att testa galoppen i longering, ska bli spännande att se hur det går ;)

Köpa stalltäcke

Hur väljer man när man ska köpa stalltäcke?

Ja, att köpa täcken kan kännas som en hel vetenskap. Det är det säkert också ☺. Förutom att du behöver veta hur många gram (alltså hur värmande) täcket ska vara så behöver man också tänka på slitstyrkan som anges i Denier. Jag vet ju att Gant, som i boxen inte gör mer än att graciöst lägga sig ned för att vila, inte behöver ha särskilt hög slitstyrka på stalltäcke.  

Passform

Täcket måste ju sen såklart passa hästens kroppsform. Min erfarenhet är att det bara är att pröva sig fram. Det är i princip omöjligt att veta innan man testat! Höga bogveck är såklart en fördel för att undvika skav på bogarna.

Gant är rätt känslig och får skav fram på bogarna oavsett vilket märke på täcke jag köper och hur höga bogveck täcket än har. Han går nu under den kalla tiden med bogskydd vilket verkar hjälpa rätt bra.

Idag hämtade jag ut hans nya stalltäcke på 300 gram, ska bli kallt här igen med ner emot 20 minus. Dessutom strejkar värmaren i stallet för tillfället. Jag fyndade ett sprillans nytt för strax över 200:- på Tradera:

Det nya stalltäcket åker på imorgon kväll efter ridningen ☺

Pass två efter behandlingen

Andra ridpasset efter behandling

Vi fortsatte enligt rekommendation med att bara skritta och trava idag. Gant behöver gå lång och låg i formen för att stärka sig men näpp. Han har just fått för sig att det i det närmaste är omöjligt att gå i den formen. Efter en ordentlig uppvärmning åkte den elastiska inspänningstygeln på plats, mot min vilja. Men osteopaten sa att det nu var väldigt viktigt att han gick lång och låg och vad tusan gör jag när det liksom inte funkar. Antingen kunde vi ha bråkat om det resten av ridpasset eller så blev det inspänning. Men tro nu inte att Gant gick särskilt bra för det. Nej då, herr Obstinat satte sig på tvären och vart nästan omöjlig att få fram istället.


Inspänningen åkte av igen och vi travade på med skallen placerad ömsom mot himlen och ömsom nästan i ridhusbotten. Ibland känner man sig ju bara helt trött. De dagarna när man inte ens kan rida sin egen häst som man vill  - ja, då är det inte särskilt kul.


Ok, alla  - människor och djur - har dåliga dagar. Jag får väl inse det och spendera kvällen med att fundera över vad som gick fel och vad jag kan göra annorlunda imorgon.

Osteopat till hästen

Osteopat häst - varför och hjälper det?

Ja, kommer det att hjälpa? När det gäller Gant så kommer våra erfarenheter att publiceras här på bloggen, redan i dagens inlägg kan ni läsa om resultat!


Under senaste veckorna har ju Gant som ni kanske redan läst haft en del problem:

• han kränger inåt vid ridning, speciellt i trav och framförallt i galopp. Han liksom kastar sig in mot mitten och lyssnar inte på skänkeln vilket resulterar i att han blir rejält ställd utåt :/
• Gant har alltid hållit svansen mer eller mindre mycket åt vänster. Antagligen parerar han och balanserar upp sig. En del hästar behöver inte ha besvär för att de har svansen åt något håll, men med Gant verkar det vara något som spökar i kroppen
• Sista veckan har han vägrat galoppera. Eller vägrat och vägrat...Gant är en kille som gärna vill vara till lags så skulle man få för sig att pressa honom så nog tusan skulle han ta sig runt i galopp. När vi givit galoppskänkel har han strukit öronen bakåt och tydligt visat att det inte är ok. Han är inte typen som surar i onödan så det var just det här beteendet som fick oss att anlita en osteopat till hästen. Sadeln är kollad av utprovare och sitter bra, det är därmed inte den som spökar.

Så i går kom osteopaten och behandlade Gant

Hon började sin undersökning och kunde snabbt konstatera att han hade låsningar vid båda bogarna, troligen sekundära besvär av det hon sedan hittade. Efter att ha arbetat sig fram till bakbenen var det så dags att hitta nästa låsning. Både höger och vänster hade ganska duktiga låsningar. Osteopaten sa att han hade mest besvär på höger sida. Hon krängde runt med bakbenen på Gant och lyckades efter ett tag mjuka upp låsningarna som ligger djupt ned i muskulaturen. Lår- och ländmuskler har ett muskelpåslag utav helvete, inte konstigt efter att ha blivit landad på av en stor häst tidigare. Två gånger dessutom.

Gants reaktion på osteopatbehandlingen

Herr Pålle har verkligen inget poker-fejs och är därför väldigt lätt att tolka. När osteopaten knixat till med bakbenen såg man tydligt på Gant att något hände i kroppen. Hans öron var riktade bakåt, inte som i sur, utan som i uppmärksam på vad som hände där bak. Hans uttryck var förvånat och man såg att han funderade. Precis så som han brukar kunna reagera när equiterapeuten fått en låsning att mjukas upp.
Efter en stunds funderande började han tugga förnöjt.

Osteopatens råd

Behandlingen avslutades med att osteopaten gav tips och råd om hur vi ska träna Gant de närmaste dagarna. Ingen galopp på fyra dagar, däremot trav i lång och låg form. Dag fem ska vi testa galopp i longering och se hur han reagerar. Om det fungerar bra kan vi börja arbeta med galoppen igen och koncentrera oss på fattningar. Många övergångar lär det bli framöver :)

Första ridpasset efter osteopatbehandlingen

Idag kunde vi knappt bärga oss. Lillmatte och jag for iväg till stallet efter frukost och spänningen var stor. Hade behandlingen givit något resultat? Kunde något verkligen ha hänt sen igår? Att vi inte ridit på några dagar gjorde ju inte längtan mindre efter att få sätta foten i stigbygeln och svinga sig upp!


Framskrittningen i ridhuset gick bra, han visade inga tecken på obehag eller smärta. Lillmatte var först upp och bad om trav efter framskrittning, det såg jättefint ut! Och vet ni vad?! Gants bar svansen högt. Och RAKT!! Jag var tvungen att stå i ena hörnet medan Frida red för att bara stå och glo på hans svansplacering, det var så ovant att se den i mitten och inte till vänster att jag knappt kände igen honom bakifrån :)

Här hittade jag faktiskt några bilder (eftersom jag inte tog några själv) på just osteopaten Cindy som jag anlitade. I full action att behandla andra hästar:




Dressyrtanternas upplevelse av osteopat till hästen






Jag skulle säga, tveka inte. Har du misstankar om låsningar - boka in en träff med en osteopat till hästen!

Vilodag i kylans tecken

Brr, vi har 17 minus här😨 och Gant får vila idag. Inte för att det är kallt utan mest för att jag oroar mig lite för eventuella låsningar han kan ha. Men imorgon blir det undersökning och behandling vilket känns jättebra! Vi har aldrig testat osteopat tidigare utan vi har haft equiterapeut. Nu får jag för mig att det kan vara bra med lite djupare koll där även skelett och leder får en koll. Gant kommer behöva vila några dagar efter behandlingen så nu planeras det för mys de dagarna 😊

Longering för nybörjare

När Gant klev ur transporten hem till oss första gången visste jag att det skulle bli en intressant men också tuff tid framöver. Både Gant och vi saknade kunskaper, iallafall utöver det absolut mest grundläggande,  inom både longering och tömkörning. Vi ville verkligen arbeta med Gant utan ryttare för att han skulle få en ärlig chans att bygga upp muskulaturen.  Så hur lyckas man få en grön häst att lära sig något av 2 lika okunniga människor? Jag tänkte berätta hur vi löste det. Häng med!

Efter ett par trevande försök där longerlinan tycktes ha ett eget liv och gärna ville trassla sig runt baken på Gant och där Gant stolt ställde upp sig mitt emot någon av oss för att visa hur duktig och snygg han var. Bara sådär. Han vände liksom in till oss på en femöring och sen var det stört omöjligt att få ut honom på spåret igen. Känslan av maktlöshet kom krypandes....

• Vi tog hjälp av en duktig person som visade både oss och Gant hur det ska gå till. Under 2 pass lärde vi oss att vara tuffare mot Gant för att få ut honom på spåret, gärna innan han stod ned mulen mot hakan på oss 😄 Gant fick lära sig att spåret är man kvar på tills man blir inbjuden
• Vi jobbade en hel del på vår egen energi, är det ut på spåret som gäller så måste också våra kroppar visa det! Hästarna läser ju av vårt kroppspråk med oerhörd precision
• Gant är lättlärd, vilket innebar att så snart vi kunde fokusera på rätt saker och kommunicera med varandra så trillade det på plats. 
• Vi tragglade med att lära in röstkommandon för gångarterna och det har verkligen givit resultat. 

Dagens pass, i väntan på osteopaten, var just lolongering. Gant vill gärna göra voltspåret mindre och då får man hela tiden vara med och vifta lite med pisken mot innerbogen, då vet han att han måste flytta undan och ut.

Vi testade några galoppfattningar i båda varven för att se hans reaktion. I ridningen har han de senaste ridpassen blivit förbannad och inte alls velat galoppera (därav osteopat på fredag). Så hur reagerar han utan sadel och ryttare?

Första varven galopp gick bra och han visade inga tecken alls på obehag. Sen under varv 2 och 3 blev det annorlunda. Nu åkte öronen bak en bit och bockningar/backut-sparkar kom som ett brev på posten. Någonting stör honom uppenbarligen.

Nu är jag superintresserad av att höra vad osteopaten säger på fredag. Så här kan vi ju inte ha det 😕

Varför är det så lätt att lätta på plånboken när det kommer till hästen?

Jaha. Dags igen. Suck, stön och hål i plånboken. Den här månaden också. Jag måste erkänna att jag emellanåt funderar på om det är värt alla fantastiska summor pengar som verkar behövas till Gant. Vi löshoppade för nästan en vecka sen och efter det surnar han till ordentligt när man försöker fatta galopp. Ont? Säkert. Efter den luftakrobatik han bjöd på i samband med löshoppningen är jag förvånad att alla kroppsdelar ens sitter fast 😯. Så nu kommer osteopaten ut på fredag för koll och behandling. Återigen undrar jag över om vi lyckas avla sönder dagens hästar eller om vi bara är mer medvetna? Jag  menar, hur många trilskande ponnyer har man inte suttit på på en ridskola i forna tider? Hade de ont hela högen? Var de i behov av lite osteopati de också? Eller var de bara less på oss som försökte lära oss rida?

Jag  vill att de djur jag ansvarar för får ett långt och hållbart liv. De är allt annat än slit-och-släng. De tillhör familjen. Men inte ens mina barn kommer upp i de summor Gant kostar per månad. Så varför fortsätter jag? Antagligen för att han är min själsfrände och jag inte kan föreställa mig ett liv utan honom.