Vem ska man tro på? Och tusen frågor...

Mitt hästliv har aldrig varit en källa till ilska och oro, tills idag. Ni som känner till DiLevas sång "Vem ska man tro på" fattar vilken melodi som just nu spelas upp i min arma hjärna.
Gant har ju under en tid haft lätt för att "tappa"ett av bakbenen och då särskilt i trav. Någon ger mig rådet att inte "rida igenom honom" utan låta honom placera huvud och rygg där han själv vill. Ok, då gör jag det. Det kommer ändå från någon jag litar på. Sen kommer det andra rådet, även det från någon jag anser kunnig. "Nej, han tappar ju baken för att han inte har något driv. Det måste ju komma bakifrån, rid på pch ställ krav". Jag testade det och Gant snubblade någon enstaka gång i en avsaktning. Bra, tack för de två HELT olika råden.

Men gå på känsla och erfarenhet säger någon annan. Jag kanske har en felaktig känsla och hur sjutton ska jag kunna ha erfarenhet av alla möjliga tillstånd och händelser? Det har inte jag. Så nu sitter jag här och känner mig både arg, ledsen, frustrerad och inte minst okunnig.

Men de råd jag får väcker också andra frågor hos mig. Ta bara exemplet med placeringen av hästens huvud. Varför är det ens viktigt? Jag kan ju iofs hålla med om att även jag skulle tycka det såg lite konstigt ut om dressyrpållarna gick med skallen i vädret. Antagligen skulle de inte klara hälften av programmet med huvudet där heller. Men ändå, är det rätt?
Ta dressyrhästen och westernhästen, se de göra det de är ämnade för på en delad skärm. HUR olika tränar vi inte hästarna att bära sig?
Är det klokt? Vad händer med våra hästars kroppar egentligen?
Jag menar, om en lodposition (bakom lod tänker jag inte ens kommentera då det är helt vansinnigt sjukt enligt mig) vore naturlig och bra för hästens kropp, varför struttar inte vildhästarna omkring så på prärien då? Eller, varför går de inte så fatalt mycket "på bogarna" att de nästan tippar framstupa?

Jag fattar att det med dagens uppfödning och anpassning till våra egna önskemål om hästens användning inte går att jämföra med vildhästen som jag gör. Men väcker det ändå inte en tanke?

Skrattar mig ur sadeln :)

Ibland får Gant mig att skratta så okontrollerat att jag nästan ramlar ur sadeln. Ingen annan häst har kunnat få mig så fullständigt lycklig och att brista ut i ett gapskratt så som han kan.
Uteritten idag blev en sån ritt. Vi började på ridbanan med lite övningar i skritt och trav för att bli av med lite skraj-hormoner som annars kan stöka till det när vi rider ut själva. Sen bar det av. Tanken var från början att vi bara skulle skritta på i friskt tempo. Men så blev det inte riktigt. Gant fick kämpa sig nerför en backe och sen fick han syn på raksträckan framför. "Matte, trav? Vill, vill!" Ok, varför inte? Traven övergick ganska snart från lugn till full speed. Han var så lycklig! Varför hålla in när han njuter så? En liten stund senare frågar han snällt om lite galopp kanske kunde gå för sig. Nu var det ett tag sedan vi galopperade eftersom han visat obehag i galoppen. Kunde inte känna mig säker på om han skulle ha ont och protestera. Efter någon millisekund bestämde jag mig för att det fick bära eller brista. Gant ville så sjukt gärna så då blev det galopp. Det gick helt utan krumbukter vilket betyder att det inte var särskilt obehagligt:)

När Gant får såna infall och bara vill, vill, vill och faktiskt blir lite trixig att hålla in, det är då det händer. Jag skrattar nästan ihjäl mig! Jag blir så lycklig när han är det och hans framåtbjudning blir så enorm att jag emellanåt har vissa problem att hålla mig kvar. Inte minst för att hela min kropp blir som spagetti. Av glädje och lycka.

Gant, Gant...

Igår när jag var upp för att linimenta Gant visade han sin busiga och nyfikna sida och jag lyckades få det på bild. Här är när han upptäckte att jag lagt något kul i hagen:

Just flaskan med liniment var extra kul. Antagligen lagom mjuk att bita på...

Under dagens ridpass blev det både uteritt och lättare arbete på ridbanan. På ridbanan fanns en bom och fyra koner. De stal Gants uppmärksamhet. Konerna roade han sig med att bita tag i och flytta omkring. Bommen sparkade han till sig, backade och gjorde om samma sak om och om igen. Hade vi inte avslutat hade han säkert stått där ännu. Vår nyfikna buse har man rätt kul åt ;)

Lugnt och fint för hållbarhet

Så kom då equiterapeuten för behandling. Inte konstigt att Gant tjurat ihop så fort man begärt något av honom. Låsning i vänster höft och knä, han rör sig som i en sluta med bakdelen och snubblar rätt ofta. Även på ridbanan där vi faktiskt inte har varken rötter eller stenar ;)
Blä och fy men tur att det finns hjälp!
Nu blir det liniment på aktuella delar i en vecka samt en träning där vi inte ska sträva efter genomarbetning eller form. Ut i skogen och låta honom placera skallen där han själv vill.
Eftersom han har haft en del problem ända sen början så kommer vi fortsätta vårt lugna tempo.
Equiterapeuten anlitas om 4 veckor igen för att vi ska kunna komma tillrätta med hans kropp någon gång.
Han har liksom ingen koll på sina kroppsdelar och under behandlingen kunde vi se på honom hur förvånad han blev över att de muskler equiterapeuten jobbade med överhuvudtaget fanns där. Lilla pålle, vad mer kan vi göra?

Skrittarbete

Uteritt i solen blev det i eftermiddags. Red ut själv med Gant och lite nipprig var han, såg ett par hästätande monster men annars tog vi oss runt vår ridväg på ett lugnt och trevligt sätt.
Efter den lilla turen i skogen blev det skrittarbete på volten. Vi höll oss till skritt och lite trav eftersom han verkar irriterad i bakpartiet. Växtvärk?
Tömkörningen verkar redan ge lite resultat då Gant tidigt under ridpasset söker sig framåt-nedåt. Vi jobbar en del med ffa rygg- och bukmuskler nu :)

Fredag = equiterapeut!

Så himla tajmat det kan bli ibland! Vår fantastiska equiterapeut var bokad att komma till ett par andra hästar i stallet på fredag har tid att ta sig an Gant också. Eftersom han växer och visar obehag i galoppen känns det super att hon kommer:)
Alltid skönt att få en genomgång och bra behandling.
Planeringen inför hösten är klar och nu ska den verkställas. Det kommer att bli 2 dagar uteritt i veckan,  2 dagar tömkörning och en femte dag med hoppning eller dressyr. Muskler och kondition står högt på listan!

Gel-pad på!

Idag åkte gel-padden på för vi skulle rida ut. Den hjälpte otroligt mycket och Gant visade inga tecken på obehag i skritt eller trav. Jag lånade en ponny, lillmatte Frida fick äran att rida Gant och sen var det ytterligare ett ekipage med. Gant och en av de andra är bara 5 år men fullständigt trafiksäkra. Det som fick de båda yngre förmågorna att skutta ett steg åt sidan var när en man klev fram bakom ett par buskar med vattenslangen i högsta hugg. Men de är så sköna, det händer liksom inget mer än så.

Eftet uteritten blev det lite lek på ridbanan där det byttes lite hästar. Det är så nyttigt att rida andra hästar emellanåt. Man blir så insnöad på sin egen men när jag sitter upp på en annan häst blir jag i princip alltid inspirerad. Den inspirationen tar jag sen med mig i träningen med Gant.

Sadlar och tömkörning - lektion 2

Jaha, så var det dags igen för lite utrustningsproblem. Gant växer som tusan men tyvärr bara i bakpartiet vilket såklart gör att sadlarna glider fram. Igår fick vi veta av honom att sadeln minsann inte sitter där den ska genom en back ut-protest i första galoppsprånget. Bra att han säger ifrån! Sadeln åkte av snart som tusan och resterande ritt fick bli barbacka.  Suck och stön, men mitt i all känsla av hopplöshet packar hyresvärden upp en helt ny gelpad att lägga framtill. "Testa den här!" Tänk så underbart det är i vårat stall, här finns hjälpsamhet, inte konkurrens. Vi gläds med varandra och sörjer ihop. Det är just så jag tycker det ska vara.

Oavsett gelpadd så är det inte hela världen att Gants kropp just nu är rätt oproportionerlig, jag vill ju tömköra :)
Så idag fortsatte vi där vi slutade sist. Under de dryga 30 min vi höll på försökte han bara vända två gånger.  Men se nu var matte snabb på yttertygeln och lyckades fånga upp honom innan vi trasslade till det!
Annars var det upprepning med svängandet, serpentiner och volter blev det och såklart halter, ryggningar och så framåt igen efter det. Snacka om att vi ligger på en basic-nivå om ens det men någonstans måste man ju börja. Lite trav testade vi också och med Gants stora och luftiga steg var det bara för matte att haka på. Det gick bra och när jag åkte ifrån stallet infann sig den där sköna känslan av att ha lyckats. Gant och jag förstod varandra :)

Tömkörning - lektion 1

Idag genomförde Gant och jag lektion nummer ett i tömkörning. Vi har ju testat på det själva ett par gånger tidigare. Första gången gick det jättebra och andra var en katastrof. Jag bestämde mig innan sommaren för att ta tag i det här. Just tömkörning som träningsform mellan uppsuttna pass är något jag tror stenhårt på. Gant behöver bygga muskler utan vikten av ryttare.

Den första lektionen ägnades åt att jag lärde mig:

• Vart jag ska placera mig. Jag hamnar lätt för långt bakom Gant så jag fick öva på att hålla mig på insidan. Men jädrar vad lätt det är att hamna bakom!
• Att jag hela tiden måste påminna mig själv om vart jag har mina händer. Har en tendens att hålla de högt, högt när de i själva verket gör sig bäst lågt.
• Hur jag ska kommunicera med Gant för att vi ska förstå varandra. Jag vill fram, Gant vill stå still, eller samma önskan från min sida med Gant vill vända.

Ett tag tycker jag vi lunkar på rätt bra och då får jag höra:

- Har du något där framme i tömmarna, eller?

Ja, just det. Det går ju faktiskt en häst där som jag kanske skulle försöka jobba lite med också.  

- Har du kontakt på yttertygeln?

Jag har full koll på både den och pisken. Eller inte...:/

Det var en väldigt bra lektion. Vi kanske kan lära oss det här tillsammans,  jag och Gant. Det ser faktiskt så ut :)

Värdelös luskam

För alla jätteintresserade kan jag berätta att luskammen som medel i kamp mot styngflugans ägg var fullständigt kass. Äggen gled fint igenom kammen för att bli kvar exakt där de satt. Ett superbra tips, verkligen... Som tur var hade Gant iallafall inte mer än en handfull att plocka bort idag. Det var säkert lämningar sen sist som jag missat och där blev det nagelmetoden igen. Verkar vara den jag får använda.

När äggen väl var borta blev det en runda på banan och efter det en skogspromenad. Gant är pigg och glad och trampar på dit man styr. Han har blivit sjukt duktig på att ridas ut. Ett monster i en buske och han hoppar till och fryser fast en sekund sen lallar han vidare som inget hänt. Härligt!

Ska ta tag i tömkörningen nu, min fantastiska hyresvärd kommer att hjälpa mig så att jag får lära mig. Är ju kass på det men vill så gärna lära mig så det ser jag fram emot :)

Styngflugans ägg

Nu börjas det igen...styngflugelarver på framben och bog. Blä. De är så äckliga, kanske inte som ägg men om man kan deras livscykel så vill man inte befatta sig med de små kräken :(
Idag ägnade jag nog en halvtimme åt att plocka bort de ett efter ett. Med naglarna.
Efter att ha läst igenom det mesta om hur man blir av med, och kanske också lyckas decimera antalet har jag en strategi klar. En luskam i plast från Apoteket ska med till stallet imorgon. Förhoppningsvis går det mycket enklare (och fortare) att få bort de med hjälp av den. Sen åker glanssprayen fram och ben/bog får sig en dust. Av ngn anledning ska det hjälpa. Vi får väl se! :)

Efter en väldans lång vila har vi nu börjat sätta igång Gant så smått. I förrgår fick vi börja med några varv på ridbanan eftersom energiknippet var rätt på, kan man säga. Jag skonade såklart lillmatte från krumbukterna och satt upp själv först. Han var smart och insåg ganska omgående att det inte är helt uppskattat med luftakrobatik när man har någon på ryggen. När han lugnat ner sig fick lillmatte hoppa upp så tog vi en härlig promenad i skogen :)