En utebana med trasigt lyse

Igår red vi på utebanan. I läbbiga hörnet var såklart belysningen trasig och det tog ett tag innan jag fick Gant att sluta fokusera på eventuella faror just där. När det väl gick att kommunicera dansade vi oss fram på banan. Skänkelvikning höger och vänster, som att dkära i smör som min tränare uttryckte det.
Vad oslagbart häftigt det är när man lyckas kommunicera med sin häst nästan utan hjälper. Man tänker - och så händer det! Mera sånt ;)

En pålle på tårna. En matte som en potatissäck.

Ha! Ibland är det skönt att inte vara rädd. Idag bestämde jag mig för att en uteritt på läskiga vägen helt själva inte alls skulle bli något problem. Gant har vilat ett par dagar och kan då vara extra på tårna. Det låtsades jag inte om och vi lunkade iväg genom skogsbrynet. Ganska snart insåg jag att Gant kände sig lite lost. Ehh, bara jag och matte? Här? Menar hon allvar eller? Ja, jag gjorde ju det. Den första biten gick helt lugnt till men när vi red ut på vägen ifrågasatte han mitt val av ridväg igen. "Nä, jag vill inte gå här, det är läbbigt". Ok, benen runt och lite tuffhet. "Jo, Gant. Vi SKA gå här". Bestämd och med blicken framåt lyckades jag lotsa honom förbi den hemska tunnan med eld (någon eldade ris, inte häst- i den) efter något hundratal meter till firades det födelsedag och ballonger på rad vajade friskt i vinden. "Baaaah! De där är väl inte ok i alka falk? Matte...vi måste dra!"

Nu visade det ju sig att det faktiskt var ballonger - inte T-rex:ar - som var upphängda på rad i stolparna så Gant fick lov att passera. Gant var på tårna och jag satt som en säck potatis för att signalera att iallafall jag var lugn. Jag försökte skingra hans tankar med att sicksacka mig fram i skänkelvikning. Gick bra tills han insåg att skänkelvikning nödvändigtvis inte innebär att man måste släppa fokus på omgivningen till 100 %. Gant upptäckte att han kunde klara det med bara 70 % fokus på rörelsen. Då hade han ju 30 % kvar till omgivningen. Han är inte osmart...

Efter att ha tagit oss halvvägs till målet kände jag att det var dags att bryta. Jag ville avsluta vår uteritt på ett positivt sätt och det fanns ingen anledning att pressa honom vidare. När vi kom tillbaka blev det dressyr på utebanan innan vi avslutade.
Imorgon fortsätter vi nog vår resa mot målet. Undrar just hur långt vi kommer då ;)

Jag dör

Jag dör snart av kärlek och beundran för Gant. Jag har inte så många ord just nu. Kanske ett par bilder kan förmedla det jag egentligen vill säga:

Och ja, den uppmärksamme ser att han rids på pessoabett (tygel i mittenring)  för tillfället. Lägg dock märke till den väldans mjuka handen, tygeln är slapp. Gant utvecklas för tillfället väldigt snabbt och de rusiga övergångarna trav - galopp är det inte mycket kvar av. All muskelbyggnad upp och nedför backar verkar ha givit resultat!

Hyrbil = Gant vilar

Min bil lämnades på service i morse. På em fick jag veta att den mådde sämre än vid inlämning och tyvärr måste övernatta. Det betyder hyrbil. Och det betyder djurfritt. Och djurfritt betyder inga hästhår. Blä. Så Gant fick vila idag.
Imorgon ska jag bara dit, om jag inte får tillbaka min bil åker jag ändå. Hästhår i hyrbilen? Jajamen! Det får bli som det blir.

Den långsiktiga planen vi haft är sedan ett tag uppnådd. Dags att sätta nya mål. Men det har jag inte hunnit fundera på idag, har haft fullt upp med annat :/

I solens stålar. Och ännu lite mer jobb...

I fredags blev det dressyr med lillmatte. Det är så kul att se de tillsammans! Gant börjar balansera upp sig bra och det blev en del galopparbete:)
De tränade på skänkelvikning, övergångar, ryggning och halter.

Lördagen bjöd på en dryga timmen lång uteritt med sällskap av stallets äldsta och klokaste ekipage. I solens strålar red vi i skogssnår och galopperade i full kareta på en härlig grusväg. Livet blir inte bättre än så!

Idag skulle vi ha tränat för min tidigare kollega och dressyrproffs, tyvärr hade jag lyckats förtränga att vi hade ett födelsedagsfirande att gå på så den fick jag ställa in. Men vi bokar en ny tid så snart det går.
Istället red vi ut själva en stund, vilket gick jättebra, sen tränade vi dressyr på utebanan. Gant gör så mycket framsteg nu att jag börjar fundera på att ge honom lite ledigt snart. Han gick så fint och även med hängande tyglar söker han sig själv i form. Till och med galoppen gick super idag! Ok att han fortfarande tenderar att rusa in i den men när vi väl var i galoppen gick det supersmidigt.

Ahh, vad vi älskar vår Gant! Att kunna "busrida" för att minuten efter gå som ett (nära nog, iallafall) dressyrekipage är så toppen!!

Och som om jag inte hade tillräckligt att göra är jag i startgroparna att lansera mitt företag. Det kräver mycket tid. Som jag egentligen inte har men nu råkar det vara hästrelaterat och då finns märkligt nog både energi och just tid.

Gant vilar, jag jobbar och bokar träning!

Ibland önskar jag att jag var Gant. En vilodag bara sådär. Få frukosten serverad, ha fri tillgång på käk hela dagen, kunna jamsa runt med polarna för att få komma in till en färdig middag när det börjar bli kallt ute. Hur nice vore inte det?

Men eftersom jag nu inte är Gant har jag först jobbat 8 timmar. Lite middag på det och sedan bokning av träning till söndag. Sen matteläxa med ena dottern följt av 2 timmars ideellt arbete eftersom jag är ansvarig för Svenska Hästars Värns deltagande på Sweden International Horse Show i år.  Phu, nu är jag liiite trött. Men imorgon är det fredag! Då blir det ridning eller kanske tömkörning och sen är det ju fredagsmys :)

Vi lär oss dansa

Vilket ridpass från himlen det blev idag! Gant har kanske insett att det där med att kuta ifrån arbetet inte riktigt funkar. Idag gick han som en klocka. Fin form och med en ovanligt hög bakbensaktivitet. Det bara flöt på och jag som tidigare haft stora problem med att kunna sitta ned i traven kunde göra det utan problem. Hans steg var korta men samtidigt fanns motorn på plats.
Fantastisk känsla! Vilken fin ponny vi har...:)

Sen har jag blivit medbjuden att gå på en clinic med Pedro Torres om någon vecka. Det blir säkert både lärorikt och kul!

Ett till ridpass i tonårens tecken

Min underbart söta och goa pålle fortsätter att testa både vårt och sitt eget tålamod. Idag startade Gant med att återuppta sitt vansinnigt roliga trick från igår. Att backa när vi ska sitta upp. Vi kämpade med det en liten stund på samma sätt som igår. Väl uppe i sadeln gick framskrittningen bra men så fort det var dags att arbeta försökte Gant sig på att bokstavligt talat springa ifrån jobbet. Suck...
Jag är inte den som hänger mig i bettet utan här fick jag istället köra ett stort antal övergångar för att han skulle lyssna på mig. Halter från skritt, från skritt till trav några steg och sedan tillbaka till skritt igen. Vi hann inte arbeta med så mycket annat idag, Gant kan vara väääldigt svårlärd när han sätter den sidan till ;)

Tidig morgonritt. Och larvfötter!

Idag var det min tur att ansvara för utsläppet. Jag var på plats 06:15 och fick ut alla hästar strax därefter. Märkligt att verkligen varenda häst i stallet är så himla trevliga att hantera! Det är verkligen bästa gänget.

Gant fick gå ut och smaska häsilage medan jag roade mig med att mocka, fixa mat och ta bort hår från schabrak. Väl klar med det hämtades han in igen och gjordes i ordning för en tur i skogen.

Ett fantastiskt sätt att fira in helgen. Det var rätt kallt men att rida runt i morgonfrosten och se solens första strålar är ju bara oslagbart. Nu har jag energi för hela nästa vecka.
Gant tog sig fram lugnt och fint, inte mycket att vara rädd för. Någon fågel förde lite liv och det måste man såklart spana in:

Annars flöt det på finfint! Tills vi kom till den nya grävmaskinen. Av modell mindre men den hade ju larvfötter. Det var Gant väldigt osäker på om det verkligen var ok. Efter lite lätt övertygelse från min sida tog vi oss förbi på ett fint sätt. Jag gillar verkligen Gant! Så tuff, stor och stark i hagen mot sina polare men mammig med mig. Och inte bara det. Tonåring ut i fingerspetsarna! Idag fick han för sig att det kanske går att smita från ridningen om man bara trasslar tillräckligt mycket så att matte ger upp. Värt att testa, tyckte Gant. Och nog testade han alltid. Varje gång jag närmade mig sadeln backade han. En helt ny taktik. Jaha, då var det dags för matte att visa att jag minsann också har några kort i rockärmen. 

Varje gång han ens tänkte på att backa tog jag ner hans huvud och bad honom gå runt sin egen framdel tills han stannat och vid varje stopp blev det beröm. Sådär höll vi på ett tag. Till slut gav han med sig och jag kunde kliva upp.

Hursomhelst, en härlig morgon!

Livet kom i vägen

Idag hade jag andra åtaganden i livet som resulterade i att Gant fick en vilodag. Jag klurar nu på hur jag ska kunna få honom att bjuda mer på hinder. Har någon ett bra tips så dela med er! Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska angripa det här. Vid löshoppningen var det lite samma sak, inte på alla rundor dock. Full fräs över första hindret för att sedan tappa mot nummer två.

Imorgon jobbar vi vidare med de övningar vi fick med oss från söndagens träning. Aktivera bakbenen! Möjligen slänger jag ut lite bommar också bara för att det är så bra att ta en sväng över de emellanåt. Annars kan ju Gant alltid få roa sig med att flytta runt de ;)

.

Studshopp och racerfart

Haha, idag var Gant i sitt ässe, pigg som tusan och ville bara springa och springa. Fort.
Vi startade med en kortare uteritt i skritt. Redan här tog han långa och snabba kliv, i uppförsbacken hade jag, som försökte hänga med till fots, ganska stora känningar i benen när vi äntligen kom upp...

Sen var det dags för uppvärmning i ridhuset innan studshoppning. Gant verkade ha outsinligt med energi och jag fick trava runt i ett överförfriskat tempo en god stund innan lill-sprallis lugnade sig något och vi kunde börja arbeta samlat. När han är så livsglad och susar runt i ren och skär glädje vägrar jag tvinga ner honom i form och tempo. Han är ung och jag väljer att låta honom ha kul en stund. Han jobbar om jag kräver det och därför kan jag också låta honom hållas emellanåt när han bara är glad och trivs.

Uppvärmningen var avklarad och vi styrde mot de tre studsen. Plötsligt var energin ganska osynlig. Anridningen var det inget fel på men efter första hindret sjönk tempot drastiskt ochnär vi passerade nummer tre hade jag tappat honom så totalt att han nästan stannade och klev över hindret. Ok, det här måste vi träna på.

Det blev några vändor studs innan vi avslutade för dagen och i slutet var det något bättre men inget större driv.
Gant vill nog helst av allt börja med monte :)

Stretchning

Efter gårdagens träningspass tog vi det lugnt idag och koncentrerade oss mest på en kort upprepning för att sen övergå till lite stretchning.
Imorgon blir det antingen en kortare uteritt eller vila. Det beror på om jag kan komna loss från jobbet innan det blir kolsvart ute...

Lektion avklarad

Nu har vi avslutat lektion 1 för just den här tränaren. Jag är HELT slut och både Gant och jag kommer garanterat att känna av det här i musklerna imorgon.
Min tanke var att öva galoppfattning men eftersom Gant fortfarande består av en separat fram- och bakdel och inte riktigt "hänger ihop" var det istället där fokus hamnade. Det är bara att böja sig för det faktum att hans kropp inte är redo än.

Så det blev voltarbete med syfte att aktivera inner bakben. Vi övade på att flytta ut bakdelen från volten, öka och minska voltens storlek och på att slipa vidare på den samlade traven.
Under Gants mjuka yta finns en ifrågasättande liten spjuver så här gäller det att vara tuff tillbaka men samtidigt väldigt mjuk. Han är ju verkligen ingen dum häst och han fattar snabbt vad som förväntas av honom men samtidigt funderar han över varför och om det verkligen ska vara nödvändigt.

När Gant kom ner i tempo och mjuknat ordentligt var det dags att arbeta på en liten, liten åtta. När vi väl fann varandra var det riktigt coolt att känna kommunikationen och förståelsen mellan oss.

Träningen var hur nyttig som helst! Nu kör vi på själva några dagar och ser hur det går. Sen bokas nästa träning in :)

Ihopsläpp

Det verkar som om Gant fått en polare! Idag släpptes den nya valacken in till grabb-flocken och det gick som ingenting. Gant visade lite snyggt att han bestämmer och sen var den saken ur världen. Efter några timmar hittade jag Gant och nykomlingen stå och småbusa, de två verkar gilla varandra och jag misstänker att det kommer bli en del bus framöver.

Den lilla flocken är väldigt fin; kolla in alla olika täckningar:

Imorgon är det dags för träning med min vän och tillika GrandPrix- ryttare, ska bli sjukt kul!

7 steg fram och INGET bak!

Den här veckan har verkligen gått upp och ned. Veckan inleddes super-skrajsen Gant. Löv dom blåste runt var livsfarliga, bilar som kom bakifrån likaså. Han var så skraj att han till och med fjantade runt när jag ledde honom på gårdsplan! Det var så olikt honom att spekulationerna drog igång, främst hos mig. Ett tag funderade jag allvarligt på om nånting var riktigt, riktigt fel med honom. Kanske borde en veterinär kolla upp honom? Inget har ju förändrats vad gäller foder och rutiner.
Så vad kunde denna plötsliga rädsla komma ifrån?
Ja, det lär vi ju aldrig få veta. Växtverk? Pälssättning? Tonårsfasoner?
Bra fråga.
Till min enormt stora glädje och lättnad var han lika plötsligt sig själv idag  Lugn och trygg och inte ett enda litet monster i någon buske. Helt sjukt underbart!

I ridningen visade han också sin bästa sida. Inte nog med att traven blivit lugnare, han söker sig till fin form i ALLA gångarter. Bästa hästen<3