Galoppfattningen som fick mig att tappa allt

Igår red jag ett dressyrpass och min kära stallkamrat gav mig lite tips att tänka på när Gant helst vill springa in i galoppen. I samlad trav la jag till galoppskänkeln och förväntade mig den vanliga tempoökningen. Jag sa till kompisen att "nu får du se hur det blir".
Hon trodde väl att jag var fullständigt rubbad eftersom Gant föll in i galoppen som ingenting med den fina formen från traven bibehållen. Jag blev så jädra paff att jag tappade allt och knappt kunde koncentrera mig på galoppen. Men vilken känsla! Säger bara det...Magiskt!
Sen fortsatte pålle på samma spår med huuuur fina fattningar som helst. Han är den tecknade "Mulle" fast livs levande.

Fan, skit och helvete! (Ursäkta)

Sorry för de fina orden men nu är jag riktigt less! Idag fick samtliga inackorderingar uppsägning av stallplatsen på mailen. Jättekul. Inte för att vi alla är slarviga dumskallar utan för att de som har samarbetsavtal med vårat stall och vars personal sköter allt har sagt upp samarbetet. Kan ju misstänka att lönsamheten sviktat...

Vi är alla kallade till stallmöte imorgon för att få höra om alternativa lösningar. De stavas nog dessvärre "kollektivstall". Jag vill inte stå i ett kollektiv, jag hatar att behöva lägga tid på annat än min häst. Jag hatar utsläpp och insläpp när man ska släpa ett antal hästar in och ut i ur och skur. Täcken ska bytas och benskydd tas bort och kanske sättas på. Det är bara inte min grej, jag vill lägga min tid på VÅR häst. Samtidigt trivs både vi och Gant huuuur bra som helst och vi vill verkligen inte flytta honom igen.

Men nu ska jag inte måla fan på väggen ännu. Efter mötet imorgon kanske det känns bättre än någonsin 😉

Dressyr, hoppning och glädje!

Jag vet. Den här bloggen bjuder just nu inte på mycket annat än skryt.
Skryt över de stora framsteg som vi upplever på ponnyn någon lämnade i en hage.
Tänk om hon visste vilken fantastisk individ Gant är.
Tänk om hon visste hur sjukt jävla duktig han blivit.
Tänk om hon visste.

Någonstans hoppas jag ändå hon vet att han är djupt älskad. För är det något han är, i framsteg såväl som motgång, så är det älskad.

För tillfället verkar det inte finnas något som kan stoppa honom. I dressyren går han som en gud, han lyssnar och lär sig. Hoppningen går också superbra! Idag både travade och galopperade han över 60 cm- hinder utan tvekan och med bra bjudning. Och det är stort för oss. Resan med honom har inte varit enkel alla gånger men nu har något hänt. Efter fadäsen med inspänningstyglarna, där han blev så sjukt stressad att han började tugga frenetiskt på bettet, och efter att jag flög av med en jädra smäll eftersom han inte lyssnade på förhållningar, så vände allt totalt.

Det finns säkert tusen anledningar till att det just nu bara funkar men jag struntar i vilket. Jag njuter...

Konditionsträning ute

Idag blev det en rejäl uteritt med trevligt sällskap och fokus konditionsträning. Mycket trav och galopp varvat med skrittarbete, i både skritt och trav lekte vi oss fram över den bilfria grusvägen i skänkelvikning till höger och vänster. Gant hade inga som helst formkrav på sig men valde själv den långa och låga formen, särskilt i traven.

En riktigt fin ponny, den där Gant.

Bilder från dagens dressyrpass

Till att börja med kan jag säga att fotona inte direkt är tagna med systemkameran😕
Hursomhelst så vill jag ändå dela med mig. Bilderna är från arbete med samlad trav. Gant kändes heeeelt fantastisk!

Fina Gant går från klarhet till klarhet☺

Gant blommar ut

Efter en lång tids kämpande har det lossnat ordentligt för Gant och oss. Han går så himla fint, är lyhörd och uppmärksam så länge vi ger honom ramar. Idag när jag red släppte jag koncentrationen en stund och bara njöt. Gant travade på i lång och låg form och det var nästan som om vi båda var en och samma individ.
För er som sett filmen "Avatar" kan jag nästan likna det vid den sammankoppling som de gör fysiskt när de kopplar ihop sig med sitt djur.
En magisk stund...

Ska hästen vila efter vaccination?

Gant fick vaccinationer i onsdags och eftersom det figurerar råd om allt från helvila 1 vecka till att köra på som vanligt efter vaccination passade jag såklart på att fråga.
Min vet sa att har han ingen feber dagen efter går det bra att rida, sålänge man inte tänker köra ett tuffare pass.

Gant hade ingen feber dagen efter men fick ändå vila. Igår tänkte jag köra ett lätt pass men när jag kom upp till stallet var det mitt i insläppstid. Jag kan säga att han tränade sig själv rätt bra i hagen 😉. Han for runt som en vettvilling och var inte helt enkel att få att gå BAKOM mig på väg in till stallet...
Så jag la in en vilodag till åt honom.

Idag var jag upp och körde ett lättare pass och efter en stund började Gant trixa som satan med bettet. Han svarade inte på förhållningar och något var uppenbart fel. Jag hoppade av och det visade sig att han lagt tungan över bettet. Inte undra på att han betedde sig mysko. Efter att ha tränsat om kollade jag om det gick att höja bettet ett snäpp, men nej, då hade det kommit alltför nära de bakre tänderna. Men lyckligtvis höll Gant tungan under bettet resten av ridpasset 😊

Dressyrträning som ger resultat

Senaste veckan har gått från vansinnesritt till eufori. I lördags hoppade vi och Gant var till en början inte alls intresserad och vägrade till och med hoppa över fjuttiga 50-kryss. Under hans mysiga, gosiga och ursnälla yta har han en liten djävul i sig. Den kom fram under hoppningen. Efter att ha fått honom att hoppa riktigt fint över kryssen några gånger, med hjälp av jävlar anamma och tydliga skänklar, tände han plötsligt till och tyckte att det var skitkul. Så himla skitkul att han drog iväg i galopp, bockade och levde rövare tills jag låg på backen. Det gick inte att få stopp på honom.
Där och då blev jag rädd på riktigt. Inte bara för att trodde att min rumpa, rygg och nacke gått åt fullständigt pipan, utan för att en häst som inte går att stanna är livsfarlig.

Så vad gör man i det läget? Man går tillbaka till lydnadesn grunder, nöter halt-skritt-halt och skritt-trav-skritt-halt osv. Tills det sitter igen. Det har vi sysslat med under veckan. En häst utan broms är inge vidare att rida runt på...

Sen har vi också hunnit med att starta upp träningen efter sommarvilan. Igår och idag blev det fokus sidvärtsrörelser och såklart fortsatt arbete med övergångar för att få igång bakdelen. Det går superbra!
Gant svarar fint på hjälperna efter att vi kört några dagars lydnad. Poletten trillade ner för honom. Här är en bild från dagens dressyrpass:

Han går här med fin framåtbjudning, är framme för hjälperna och lyhörd! 

Ja, hörni, tänk att det kan vara så tvära kast.

Hitta hästens form

Trägen vinner, som man brukar säga. Efter gårdagens ridpass var jag överlycklig och roade mig med att tramsa runt i ridhuset med segertecken. Löjligt. Eller? Inte för mig! Jag var SÅ tvungen att få utlopp för min glädje. Efter det rejäla bakslaget vi upplevde efter att ha tränat med inspänningstyglar var det "back to basics" som gällde.

Gant kikade efter stjärnorna som aldrig förr, ryggen var så sänkt att magen nästan nuddade underlaget i ridhuset och han snubblade runt som ett resultat av att det var omöjligt att få igång bakkärran på honom. Jag trodde det skulle ta flera veckor innan Gant hittade tillbaka till förtroendet för bettet.

Men än en gång överraskar den lilla ponnyn (ok, han är 148 i mankhöjd...).
Rätt var det var hittade jag de knappar jag letat efter så länge och vi tog oss runt på diverse vägar i både skritt och trav I FIN FORM! Det var banne mig inte igår det gick att få till det i traven. När vi lämnade stallet kände jag en stark längtan tillbaka. Jag vill träna vidare😊

Vad gör man om hästen har beteendeproblem?

Gant har alltid varit vaktig på sin mat vilket jag kopplar ihop med att han tidigt i livet inte fick tillräckligt och var mager som en speta när han omhändertogs.

Under de snart 2 år han varit hos oss har han sparkat mer eller mindre frenetiskt i boxen innan han fått sitt kraftfoder. I förra stallet gick det ändå rätt bra, där hade hästarna kraft i krubban redan när de gick in. Morgonfodringarna var dock inte lika kul...Han väsnades alldeles oerhört.

Sen vi flyttade för ett par månader sedan har problemen blivit än mer märkbara. Här äter hästarna hö i ca 10 min vid insläppet innan de får kraft. Och det i sig är ju bra för magen, men inte för boxdörren och Gants hovar...

Han skiter i att det finns hö; han vill ha kraftfoder. På stört! Det resulterar i 10 minuters boxande med framhovarna på dörren för att få uppmärksamhet.  Han stressar sig själv, de andra hästarna och personalen. Så hur tusan ska vi komma till rätta med det här?

Tidigare prövade jag att ge honom mat sist och inte förrän han lugnat ner sig. Men jag kan inte vara i stallet vid både morgon- och kvällsfodring och jag kan inte lägga över en relativt lång period av "utsläckning" på personalen.

Nej, nu måste vi få hjälp av någon som kan det där med hästars beteende. Och då råkade jag snubbla över Sveriges Akademiska Etologer. Här finns expertis inom både smådjurs och hästars beteende. Helt otroligt! Jag slängde ihop ett mail med min frågeställning och fick snabbt svar med kontaktuppgifter till någon som kan hjälpa mig. Ska ringa henne imorgon och återkommer 😊

Värderingar, principer och inspänningstyglar

Kärt ämne det här med inspänningstyglar. För inte allt för länge sedan skrev jag att mina åkte i soptunnan. Haha, ser mig själv som Sverker i "Plus" när han kastar grejer i sin sopa😁

Fast, nä. Mina åkte faktiskt inte i soporna, bara det att jag blåvägrar ha de när jag rider. I longeringen funkar de bra och visar vägen till formen utan att "pressa ihop" eftersom jag har de löst inspända. Vi hästfolk älskar ju att tjata om eftergift och hur sjutton kan en inspänning ge det? Enligt mig är enda sättet att ha de så lösa att de inte har någon effekt när hästen går korrekt. Då får den en eftergift.

Tyvärr ser jag ibland ekipage som gladeligen snör ihop hästen innan både uppsittning och uppvärmning. Var och en gör som man vill med sin egen häst men det skulle jag aldrig göra. Behöver jag av någon (för mig ännu okänd) anledning rida med inspänning har jag mina värderingar och principer. De skulle aldrig åka på förrens Gant var uppvärmd och ordentligt lösgjord.
Ingen av oss skulle väl börja kräva en massa av våra egna kroppar innan vi värmt upp? Alla muskler och leder funkar på samma sätt så det skiljer sig inte åt mellan häst och människa.

Så det är samma när jag longerar, uppvärmning i ca 15 min eller så länge Gant behöver för dagen innan inspänningen åker fram.

Gant går på gymnastik

Japp. Nu är det superfokus på lösgörande, gymnastiserande övningar för att hitta tillbaka till den ändamålsenliga formen. Vi ägnade nästan en timme åt att skritta idag och eftersom jag blivit,om möjligt, ännu mer anti onödig utrustning åkte nosgrimman av innan jag tränsade. Ok, jag vet att jag babblade om pullarnosgrimman häromdagen men nu är inte min värld heeeelt svart eller vit. Idag kände jag att dressyren skulle stå i fokus och samarbete på bådas villkor. I hoppningen kan han fara iväg och bli stark, då verkar pullaren fungera bra.
Funderade tidigare under dagen på den hemska inspänningen efter att ha läst att: "ja, ibland behövs den faktiskt för att visa hästen rätt väg." Jag kom dock snabbt på andra tankar och lämnade inspänningen på tanke-hyllan.

Vi red kringelkrokar över hela ridhuset, gjorde säkert 845 övergångar mellan halt/skritt och skritt/trav och så lekte vi med skänkelvikning, gå böjt på rakt spår och öka/minska volten. Alltså inte en sekunds uttråkning 😊

Jag hade dessutom bestämt mig för att jag skulle kontrollera och rätta till min sits vid  fyra bestämda punkter på ridbanan. Jag har en tendens att falla något framåt så det gjorde mig medveten om min sits hela tiden vilket var jättenyttigt!

Efter 40 minuters lösgörande arbete började resultatet visa sig. Sporadiskt, men ändå! Gant sökte sig framåt/nedåt och jag kände mig sjukt glad som faktiskt lyckades. UTAN den jädra gummisnodden😊