Idag var det ju meningen att jag skulle testat nya sadeln men jag hann inte mer än lägga på den (såg bra ut so far!) så kom Gants bästa polares matte instegandes i stallet och undrade om vi ville hänga på ut.
Så jag valde att sadla om till gamla sadeln och hänga med på uteritt istället. Vi är några stycken som av olika anledningar inte kan rida ut ensamma på våra hästar (Gant har ju alltid stressat upp sig ute och det i kombination med få att hänga på har gjort att vi inte tagit oss ut så mycket som jag skulle vilja) så när chansen kommer släpper jag alla planer och drar ut!
Det var seriöst balsam för min utslitna själ...jobbet är inte upplyftande alls för tillfället, bara massa trassel och skit hela tiden så att komma ut i skog och mark med tillsammans med Gant, en trevlig människa och hennes lugna häst var toppen. Tid och rum fanns inte på kartan☺
Kommer ni ihåg väderkvarnen som vi med nöd och näppe lyckades ta oss förbi sist vi red ut? Jag kom inte ihåg exakt var den var men Gant hade positionen helt klar för sig. När vi närmade oss den reagerade han direkt- långt innan jag fattade att vi var nära. Han blev nervig och spanade oroligt åt sidan. Och tänk, den stod kvar! Däremot hade det vuxit upp så pass mycket högt gräs runt den att själva rotorbladen inte orkade snurra. Haha, tur för mig!
Gant skötte sig iallafall väldigt bra, han hoppade aldrig åt sidan men ville ideligen trava istället för att skritta. Trav gör ju att läbbiga skogen försvinner fortare... Vår fina kille, lite trav här och där står jag gärna ut med, bara vi tar oss ut i naturen 😊
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar