Nu är det bara timmar kvar till hoppträningen och jag har faktiskt ett par fjärilar som susar runt i magen. En med förhoppningar och en annan med nervositet.
Kanske blir det pannkaka av allt, kanske blir det bra och inspirerande? Egentligen är det skit samma för det jag verkligen ser fram emot är att få höra tränarens åsikt om oss och vad vi behöver jobba med för att locka fram bjudning en mot - och över - hinder.
Aaarrgh! Kan inte klockan smita fram lite hastigt till 14:30??
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar