Okej, igår longerade vi Gant och han var på sitt mest upprymda humör! Vi han skritta fram och trava en stund innan det var galopp-dags. Däremot jädrar taggade Gant till och passade på att bralla ordentligt. Olydnad eller bara ren glädje? Inte fan vet jag och jag bryr mig faktiskt inte om det var olydnad. Han hade sjukt kul och jag hade ändå kontroll över honom. Jag funderar ibland över det folk kallar "lydnad". En del låter inte hästen göra ens minsta lilla som går utanför planen och kräver total lydnad i alla lägen. Ur säkerhetssynpunkt är det toppen men vad händer på lång sikt? Jag vill inte ha en själ-lös zombie till häst. Hos oss får Gant lov att bralla i longeringen så länge inte någon av oss utsätts för onödiga risker.
Jag har all respekt för att säkerheten går först men så länge vi låter honom ta ut svängarna när inget annat ekipage är på banan eller i ridhuset så ser jag inget problem med några självpåtagna "ärevarv", grabben har ju livsglädje 😊
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar