Pay and ride i ovanlig form

Dressyrtävlingar (och träningstävlingar) brukar ju gå i den klassiska skolans glans. Domarna vill inte se surpuppor men ett visst mått av seriositet kan kanske vara på sin plats. Frågan är hur jag kommer lyckas.

Ikväll var jag och Gant helt ensamma i ridhuset och jag tänkte att vi skulle rida igenom LB:1 programmet efter att vi värmt upp ordentligt. Tjena.
Redan vid inridningen började jag fnissa. Gant trampade på fint i traven och gjorde en bra halt. Jag red däremot inte alls lika fint som han gick. Skumpade ganska bra däruppe. Sen när Gant inte fick beröm för att han stod kvar på tygeln i halten testade han att sänka sig ytterligare. Inget beröm nu heller. Men va fan...Hur långt ner vill hon att jag placerar skallen?? Jag kör ett snäpp till, tänkte Gant. Herregud är det ens tillåtet att klappa hästen när man tävlar? Skulle inte tro det... Jag lyckades rida snett igenom i trav med förlängd steglängd men sen ballade jag ur totalt. 10 meters volten kom på alldeles för fort efter hörnet. Kämpade som en idiot men "volten" vart oval och Gant fattade knappt ens vart vi var på väg.  Vid det här laget hade jag helt tappat min kroppskontroll, skrattade så jag nästan trillade av och när Gant böjde sig fram för att frustade följde jag med. Jag halvlång över honom och kunde inte sluta skratta. Så underbart fel allting blev men kul hade vi!

Vi började om och kom fram till första galoppvolten på 15 meter. Ungefär där blev Gant helt galen. Hela passet efter galoppen var som att rida på ett kärnkraftverk. Han vart superstark och lyssnade inte på förhållningar. Suck. Han fick galoppera av sig ordentligt (tyckte jag)  och sträcka ut med mig i fältsits en god stund. Sen försökte jag fortsätta trava men det var lögn i h-vete. Gant ville bara, bara galoppera av någon anledning. Där valde jag att avbryta dagens övning. Lyckades få honom lång och låg i trav eftersom tre tusen förhållningar så han fick stretcha av innan avskrittning.

Hoppas att krutdurken lugnat ner sig till imorgon...