Jaha, så var det dags igen för lite utrustningsproblem. Gant växer som tusan men tyvärr bara i bakpartiet vilket såklart gör att sadlarna glider fram. Igår fick vi veta av honom att sadeln minsann inte sitter där den ska genom en back ut-protest i första galoppsprånget. Bra att han säger ifrån! Sadeln åkte av snart som tusan och resterande ritt fick bli barbacka. Suck och stön, men mitt i all känsla av hopplöshet packar hyresvärden upp en helt ny gelpad att lägga framtill. "Testa den här!" Tänk så underbart det är i vårat stall, här finns hjälpsamhet, inte konkurrens. Vi gläds med varandra och sörjer ihop. Det är just så jag tycker det ska vara.
Oavsett gelpadd så är det inte hela världen att Gants kropp just nu är rätt oproportionerlig, jag vill ju tömköra :)
Så idag fortsatte vi där vi slutade sist. Under de dryga 30 min vi höll på försökte han bara vända två gånger. Men se nu var matte snabb på yttertygeln och lyckades fånga upp honom innan vi trasslade till det!
Annars var det upprepning med svängandet, serpentiner och volter blev det och såklart halter, ryggningar och så framåt igen efter det. Snacka om att vi ligger på en basic-nivå om ens det men någonstans måste man ju börja. Lite trav testade vi också och med Gants stora och luftiga steg var det bara för matte att haka på. Det gick bra och när jag åkte ifrån stallet infann sig den där sköna känslan av att ha lyckats. Gant och jag förstod varandra :)
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar