Ibland får Gant mig att skratta så okontrollerat att jag nästan ramlar ur sadeln. Ingen annan häst har kunnat få mig så fullständigt lycklig och att brista ut i ett gapskratt så som han kan.
Uteritten idag blev en sån ritt. Vi började på ridbanan med lite övningar i skritt och trav för att bli av med lite skraj-hormoner som annars kan stöka till det när vi rider ut själva. Sen bar det av. Tanken var från början att vi bara skulle skritta på i friskt tempo. Men så blev det inte riktigt. Gant fick kämpa sig nerför en backe och sen fick han syn på raksträckan framför. "Matte, trav? Vill, vill!" Ok, varför inte? Traven övergick ganska snart från lugn till full speed. Han var så lycklig! Varför hålla in när han njuter så? En liten stund senare frågar han snällt om lite galopp kanske kunde gå för sig. Nu var det ett tag sedan vi galopperade eftersom han visat obehag i galoppen. Kunde inte känna mig säker på om han skulle ha ont och protestera. Efter någon millisekund bestämde jag mig för att det fick bära eller brista. Gant ville så sjukt gärna så då blev det galopp. Det gick helt utan krumbukter vilket betyder att det inte var särskilt obehagligt:)
När Gant får såna infall och bara vill, vill, vill och faktiskt blir lite trixig att hålla in, det är då det händer. Jag skrattar nästan ihjäl mig! Jag blir så lycklig när han är det och hans framåtbjudning blir så enorm att jag emellanåt har vissa problem att hålla mig kvar. Inte minst för att hela min kropp blir som spagetti. Av glädje och lycka.
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar