Igår red vi på utebanan. I läbbiga hörnet var såklart belysningen trasig och det tog ett tag innan jag fick Gant att sluta fokusera på eventuella faror just där. När det väl gick att kommunicera dansade vi oss fram på banan. Skänkelvikning höger och vänster, som att dkära i smör som min tränare uttryckte det.
Vad oslagbart häftigt det är när man lyckas kommunicera med sin häst nästan utan hjälper. Man tänker - och så händer det! Mera sånt ;)
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar