Hur trist det än är för er att läsa hur fantastisk jag tycker att Gant är så måste jag ändå skriva det!
Han är min stora själsfrände och en av mina mest betydelsefulla närmaste.
Vid överflytt från hagen med kraftigt bete till en annan tänker jag "Jädrar! Han är den vackraste jag sett".
När de flyttats över till andra hagen dyker Gant och kompis ned i vattenbaljan ttillsammans. Till och med surtanten gillar honom nu för tiden.
När grimman åkt av vill han bli kliad i ansiktet. Vi blir ståendes där läääänge. Så länge att mina bleka handflator blir svarta. Tänk att kärleken till ett djur kan vara så stark. Ibland snuddar tanken vid att han en dag inte kommer finnas hos oss längre. Den tanken motar jag bort snabbt som tusan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar