Gårdagens longering gick ju bra, galoppen satt som en smäck och halten av "må-bra hormon" i mitt blod måste nått skyhöga nivåer om de mätts! Det kändes så bra!
Idag såg jag fram emot att rida en mjuk och smidig häst (många pållar blir mjuka dom smör dagen efter longering). Men det hände inte. Gant var rätt stel vilket i och för sig kan bero på att han galopperade en del igår.
Den uppsuttna galoppen gick förhållandevis bra, nästan inga problem alls utöver att han nu fått för sig att lägga till med samma olat vi tidigare arbetat bort i traven. Nämligen en stoooor förkärlek för ridbanans mitt...Han kastar sig inåt och det är banne mig ingen lek att hålla honom kvar på spåret. Men eftersom vi lyckats få bort det i traven vet vi ju också vad vi behöver göra för att komma tillrätta med det även i den här gångarten.
I traven var det mycket stöd på ytter tygeln samtidigt som inner skänkel fick kämpa rätt duktigt, det räckte med att vara supernoga med det under en veckas tid sen var problemen borta. Det är inte enkelt att ha samma fina, mjuka men samtidigt stadiga stödet på yttertygeln när backuter och bockningar avlöst varandra. Men nu när det i princip är borta kan vi börja jobba med galoppen på samma kontrollerade sätt.
Vill tillägga att Gant är genomgådd och behandlad av både equiterapeut och osteopat ☺
Men nu var ju rubriken på inlägget skänkelvikning. Inte så jädra enkelt som man kan tro! Ibland får vi till det riktigt bra och ibland inte. Idag funkade det inte särskilt fint. Gant lyder sidförande skänkel men blir förböjd och försöker jag räta ut honom tappar vi helt.
I nya stallet, dit vi flyttar om 3,5 vecka, finns dressyrtränare på plats minst en gång i veckan och där kommer vi att ta mycket hjälp. Gant har ju verkligen både talang och förutsättningar för att bli en riktigt fin dressyrhäst, vi behöver bara hjälp och vägledning att utvecklas tillsammans.
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar