Dressyrträning som ger resultat

Senaste veckan har gått från vansinnesritt till eufori. I lördags hoppade vi och Gant var till en början inte alls intresserad och vägrade till och med hoppa över fjuttiga 50-kryss. Under hans mysiga, gosiga och ursnälla yta har han en liten djävul i sig. Den kom fram under hoppningen. Efter att ha fått honom att hoppa riktigt fint över kryssen några gånger, med hjälp av jävlar anamma och tydliga skänklar, tände han plötsligt till och tyckte att det var skitkul. Så himla skitkul att han drog iväg i galopp, bockade och levde rövare tills jag låg på backen. Det gick inte att få stopp på honom.
Där och då blev jag rädd på riktigt. Inte bara för att trodde att min rumpa, rygg och nacke gått åt fullständigt pipan, utan för att en häst som inte går att stanna är livsfarlig.

Så vad gör man i det läget? Man går tillbaka till lydnadesn grunder, nöter halt-skritt-halt och skritt-trav-skritt-halt osv. Tills det sitter igen. Det har vi sysslat med under veckan. En häst utan broms är inge vidare att rida runt på...

Sen har vi också hunnit med att starta upp träningen efter sommarvilan. Igår och idag blev det fokus sidvärtsrörelser och såklart fortsatt arbete med övergångar för att få igång bakdelen. Det går superbra!
Gant svarar fint på hjälperna efter att vi kört några dagars lydnad. Poletten trillade ner för honom. Här är en bild från dagens dressyrpass:

Han går här med fin framåtbjudning, är framme för hjälperna och lyhörd! 

Ja, hörni, tänk att det kan vara så tvära kast.