Dressyr, hoppning och glädje!

Jag vet. Den här bloggen bjuder just nu inte på mycket annat än skryt.
Skryt över de stora framsteg som vi upplever på ponnyn någon lämnade i en hage.
Tänk om hon visste vilken fantastisk individ Gant är.
Tänk om hon visste hur sjukt jävla duktig han blivit.
Tänk om hon visste.

Någonstans hoppas jag ändå hon vet att han är djupt älskad. För är det något han är, i framsteg såväl som motgång, så är det älskad.

För tillfället verkar det inte finnas något som kan stoppa honom. I dressyren går han som en gud, han lyssnar och lär sig. Hoppningen går också superbra! Idag både travade och galopperade han över 60 cm- hinder utan tvekan och med bra bjudning. Och det är stort för oss. Resan med honom har inte varit enkel alla gånger men nu har något hänt. Efter fadäsen med inspänningstyglarna, där han blev så sjukt stressad att han började tugga frenetiskt på bettet, och efter att jag flög av med en jädra smäll eftersom han inte lyssnade på förhållningar, så vände allt totalt.

Det finns säkert tusen anledningar till att det just nu bara funkar men jag struntar i vilket. Jag njuter...