Japp. Nu är det superfokus på lösgörande, gymnastiserande övningar för att hitta tillbaka till den ändamålsenliga formen. Vi ägnade nästan en timme åt att skritta idag och eftersom jag blivit,om möjligt, ännu mer anti onödig utrustning åkte nosgrimman av innan jag tränsade. Ok, jag vet att jag babblade om pullarnosgrimman häromdagen men nu är inte min värld heeeelt svart eller vit. Idag kände jag att dressyren skulle stå i fokus och samarbete på bådas villkor. I hoppningen kan han fara iväg och bli stark, då verkar pullaren fungera bra.
Funderade tidigare under dagen på den hemska inspänningen efter att ha läst att: "ja, ibland behövs den faktiskt för att visa hästen rätt väg." Jag kom dock snabbt på andra tankar och lämnade inspänningen på tanke-hyllan.
Vi red kringelkrokar över hela ridhuset, gjorde säkert 845 övergångar mellan halt/skritt och skritt/trav och så lekte vi med skänkelvikning, gå böjt på rakt spår och öka/minska volten. Alltså inte en sekunds uttråkning 😊
Jag hade dessutom bestämt mig för att jag skulle kontrollera och rätta till min sits vid fyra bestämda punkter på ridbanan. Jag har en tendens att falla något framåt så det gjorde mig medveten om min sits hela tiden vilket var jättenyttigt!
Efter 40 minuters lösgörande arbete började resultatet visa sig. Sporadiskt, men ändå! Gant sökte sig framåt/nedåt och jag kände mig sjukt glad som faktiskt lyckades. UTAN den jädra gummisnodden😊
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar