Inspänningstyglarnas vara eller inte har jag haft starka synpunkter på. NEJ, har jag tyckt. För att man ska kunna rida sin häst i en bra form utan såna hjälpmedel. Men ibland är det svårt att hitta vägen dit.
Jag inhandlade för en tid sedan ett par inspänningstyglar med resår som funderar vägledande utan att låsa hästen. De är också ledade åt sidorna vilket ger en bra frihet. De tyckte jag genast att det var lite lättare att acceptera.
Idag fick Gant på sig inspänningarna för att han gärna flänger runt med skallen rakt upp. I skritt och trav går det väl an utan med när galoppen kommer på tapeten, ja, då finns ingen form kvar att tala om. Det är ju inte så bra på lång sikt, vi vill ju att han ska arbeta på rätt sätt med kroppen.
Tyglarna åkte på och trots att de inte ens var spända utan hängde och dinglade ganska fritt gick Gant jättefint. Tydligen räckte det för honom att han visste att de fanns där. Han är lite lustig och verkar köra på minsta motståndets lag.
Han var verkligen i sitt esse idag och busade till det ganska ordentligt i galoppen, vilket han inte brukar göra. Kanske uppskattade han det svala vädret som varit idag jämför med de senaste 2 dagarnas värmebölja :)
Han började som en övergiven häst, lämnad i en hage. Nu har han ett eget team.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar