SHV Gant
Japp. Så är det. Gant är nog minst hälften människa. På morgonen när han släpps ut av stallägaren går han inte en meter innanför grinden förrän han fått sin dos av kel. De andra pållarna traskar genast iväg till ensilagebalen, men inte Gant. Han står där han står tills någon gosat med honom en liten stund. Sen kan han gå. Vilken mysko prick, eller hur? Han är charmig som ingen annan. Han talar direkt till hjärtat på en. Mycket har jag fått för mina synder men jag måste också ha gjort fantastiskt mycket bra saker som fått möjlighet att lära känna och ta hand om Gant.
Efter kvällens installning och när han ätit upp sitt kvällsfoder gjorde han som många andra. Vände baken till och ville vara ifred. Jag gick fram till boxen för att hänga upp morgondagens täcke. Gant hajar till och kommer genast fram. Han stack ut huvudet genom den öppna överdelen på boxen och började snusa mot min kind. Just där och just då kom den där översvallande känslan över mig. Känslan av att vi verkligen gillar varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar